Fortsätt till huvudinnehåll

En bro för mycket? Nä,knappast



Bron över Skepparpinan är döpt till Motalabron. Ingen med anknytning till Motala har undgått detta. Många syrliga kommentarer har fällts på Facebook över det fantasilösa namnet men huvudsaken är att bron är i bruk om ett år och avlastar den hemska trafiken i innerstan. Jag vet vad jag talar om för jag är uppvuxen på Storgatan 21 A och vet vilka problem genomfartstrafiken skapat genom stan.

Dock kan jag inte låta bli att kommentera kommunalrådets Camilla Egberths (S) kommentar till namnet. Hon tycker att ett namn som Skepparpinan låter negativt. Det visar att hon inte har någon känsla för eller kunskap om den kommun hon representerar. Skepparpinan är ett historiskt namn för en svårnavigerad del av Motalaviken och är väl förankrad hos åtminstone de infödda Motalaborna. Jag tycker att Skepparpinan är en träffsäker historisk metafor för den här delen av viken.

Även om Egberth ställt sig på kritikernas sida och argumenterat för ett annat namn hade Trafikverket beslutat sig för Motalabron ändå. För att tala klarspråk: ett stort, mäktigt statligt verk skiter väl i en liten kommun i Östergötland.

Vad som inte tycks ha retat upp Motalaborna är att brotrafiken kommer att beläggas med avgifter. Camilla Egberth och övriga delar av kommunledningen har inte haft någon lyckad förhandling med Trafikverket. Ungefär samtidigt med ”Motalabron” beslutades om ett liknande brobygge i Sundsvall. Där blir det inga trafikavgifter. Kan någon förklara för mig varför Sundsvall slipper undan men inte Motala? Har vi inte tillräckligt med skatter i Sverige?

Den enda förklaring jag kan tänka mig är att Sundsvall är en större kommun belägen vid E 4 och har skickligare förhandlare.

Så kan vi alltså foga ännu en bro till raden av Motalabroar. Strömbron, Kanalbron, Järnvägsbron, Charlottenborgsbron, Femöresbron och Borenshultsbron. Har jag glömt någon?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och