Fortsätt till huvudinnehåll

En bro för mycket? Nä,knappast



Bron över Skepparpinan är döpt till Motalabron. Ingen med anknytning till Motala har undgått detta. Många syrliga kommentarer har fällts på Facebook över det fantasilösa namnet men huvudsaken är att bron är i bruk om ett år och avlastar den hemska trafiken i innerstan. Jag vet vad jag talar om för jag är uppvuxen på Storgatan 21 A och vet vilka problem genomfartstrafiken skapat genom stan.

Dock kan jag inte låta bli att kommentera kommunalrådets Camilla Egberths (S) kommentar till namnet. Hon tycker att ett namn som Skepparpinan låter negativt. Det visar att hon inte har någon känsla för eller kunskap om den kommun hon representerar. Skepparpinan är ett historiskt namn för en svårnavigerad del av Motalaviken och är väl förankrad hos åtminstone de infödda Motalaborna. Jag tycker att Skepparpinan är en träffsäker historisk metafor för den här delen av viken.

Även om Egberth ställt sig på kritikernas sida och argumenterat för ett annat namn hade Trafikverket beslutat sig för Motalabron ändå. För att tala klarspråk: ett stort, mäktigt statligt verk skiter väl i en liten kommun i Östergötland.

Vad som inte tycks ha retat upp Motalaborna är att brotrafiken kommer att beläggas med avgifter. Camilla Egberth och övriga delar av kommunledningen har inte haft någon lyckad förhandling med Trafikverket. Ungefär samtidigt med ”Motalabron” beslutades om ett liknande brobygge i Sundsvall. Där blir det inga trafikavgifter. Kan någon förklara för mig varför Sundsvall slipper undan men inte Motala? Har vi inte tillräckligt med skatter i Sverige?

Den enda förklaring jag kan tänka mig är att Sundsvall är en större kommun belägen vid E 4 och har skickligare förhandlare.

Så kan vi alltså foga ännu en bro till raden av Motalabroar. Strömbron, Kanalbron, Järnvägsbron, Charlottenborgsbron, Femöresbron och Borenshultsbron. Har jag glömt någon?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna