Fortsätt till huvudinnehåll

När byggnadsnämnden tog kyrkan i örat






Ta en titt på bilden här ovan. En 1 880 kvadratmeter stor damm som underlättar bevattningen på Mjölby kyrkogård. Inget konstigt med det. En sådan anläggning med stora ytor att bevattna kräver en ordentligt tilltagen damm.
Men byggnads- och räddningsnämndens protokoll från majmötet (§ 90) vittnar om komplikationer under dess tillblivelse.

Dammbygget är inget hafsverk. Redan 2009 träffades representanter för Folkunga pastorat, Mjölby kommun och Länsstyrelsen där pastoraret informerade om vilka åtgärder som väntade anläggningen de närmaste åren, bland annat denna damm.

Projektet tog en mer konkret form våren 2013 när man kontaktade Mjölby kommun och övriga intressenter om den blivande dammen. Så långt allt väl men i februari i år informeras byggnadskontoret om att pastoratet anlagt en damm med tillhörande ledningar utan marklov och startbesked. Någon vecka senare ansökte pastoratet om marklov i efterhand vilket beviljades.

Byggnadsnämnden hade därmed laglig rätt att kräva en byggsanktionsavgift som efter en krånglig kalkyl hamnade på en slutsumma av 83 916 kr. Pastoratet bestred avgiften och menade att ingen tjänsteman upplyst dem om att bygget krävde marklov. Byggnadsnämnden ansåg att det fanns förmildrande omständigheter och beslöt att sätta ner avgiften till en fjärdedel eller 20 979 kr. Så kan det gå när inte haspen är på.

Nu kan man kanske tycka att Folkunga pastorat blivit utsatt för ett byråkratiskt pedanteri men jag har motsatt åsikt. Pastoratet är stort och dess chefer ska ha tillräcklig kompetens för att kunna regelverket i detalj. Byggnadsnämnden är ingen vanlig nämnd utan en myndighet som dömer efter lagen. Pastoratet kan vara glada över att nämnden fixar en 75-procentig rabatt. Under de år jag bevakat Mjölby kommun har inga svartbyggande privatpersoner fått 75 procents rabatt när de drabbats av byggsanktionsavgifter.

En mindre tolerant person än jag skulle känna skadeglädje när offentliga institutioner ryker i luven på varandra, men o nej så gemen är inte jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom