Iron Man Mallorca

Första semesterdagen på Mallorca och vi ramlar bokstavligen in i första upplagan av Iron Man Mallorca. Full fart på gatan utanför hotellet och cyklisterna hade hög rotation på pedalerna. Varvid följande kunde noteras.

Triathleter är 180-185 cm långa. Väger 75-80 kg. Smärta men inte taniga som långdistanslöpare eller elitcyklister. Påfallande många är över 40 år. Få deltagare var i 20-årsåldern. Det måste ta lång tid att träna upp den uthållighet som krävs. Kvinnorna är tunnare och kortare än sina otränade medsystrar.

Deltagarna står i skarp kontrast till de pensionärer som med möda haltar sig fram längs Alcudias 30 km långa sandstrand.

Fältet blev utdraget. Långt in på eftermiddagen mötte cyklisterna löparna på avstängda Avenida Juan Carlos. Arrangemanget var en kul omväxling till ölandet, shoppandet och solandet på stranden. Löpmomentet var längs stranden och lockade många åskådare.

Trean och fyran i loppet fick cykeleskort på den avslutande marna.

Men det finns kritik och det handlar om information eller rättare sagt bristen på information. Ingen speaker vid växlingen mellan cykel och löpning. Arrangören borde försett varje hotellreception med kortfattad skriftlig information om de olika tävlingsmomenten, distanserna, tidsmässiga hållpunkter och intressanta namn i startlistan. Här missade man chansen att värva nya proselyter. Arrangörerna rekommenderas ett studiebesök på Vätternrundan i Motala.

”Så mycket förspilld energi”, sa jag till hustrun på hemvägen. ”Är det så mycket mer meningsfullt att jaga en vit boll i fem timmar”, svarade hon och därmed var terrorbalansen återställd.

Iron Man är en extrem uthållighetsidrott. 3,86 km simning, 180,2 km cykel och 42,195 km löpning. Hur någon av kvinna född kan överleva sådana distanser övergår mitt förstånd. Men det är ju många saker som gör.

Åskådare.