Köpa bil i helgen? Läs detta först

Jag skriver som kvällstidningarna. Denna hall har inget samband med texten.

 

Sverige förändras. Produkter och företeelser försvinner och annat tillkommer. Två arter som var vanliga i min ungdom har försvunnit eller är på väg att dö ut.

Jag undrar om inte mackhängaren hör till den förra kategorin. Mackhängaren är en person som tillbringar fritiden – oftast söndagseftermiddagarna - på bensinmacken. Hängaren är en man i yngre medelåldern vars värld kretsar kring bilar. Stora bilar, små bilar, bilar med flak och bilar utan flak. Hans arbetsplats är antingen en annan mack, en bilverkstad eller bakom ratten på en lastbil. I hans privatbil hänger en tärning i plysch vid vindrutan. Han bor hemma hos mamma och har fullständig markservice.

Det händer att han dukar upp eftermiddagskaffet på glassboxens lock och lyssnar på radions Sportextra tillsammans med kassabiträdet. Båda tycker att det är för lite motorsport i TV. ”Man borde ringa till sporten och klaga”, säger han lite uppgivet och trycker i sig en kanelbulle till. Kvinnliga bilägare konverserar han artigt, frågar om hästkrafter och kardantunnel, utdelar omdömen om det aktuella märket och avslutar inte sällan med ett skambud. Bilägaren vacklar förvirrad ut och glömmer köpa Expressen och Aftonbladet. Om macken har ett ställ med porrtidningar händer det att han tillbringar någon halvtimme i det hörnet under tystnad.

Mackhängaren har med åren fått svårare med sina levnadsbetingelser eftersom allt fler fullservicemackar läggs ner och ersätts av automatstationer. Jag anser att Shell, Gulf, OK-Q 8 och Preem borde ta sitt sociala ansvar och behålla åtminstone en riktig mack i varje tätort. Glömde Löfvén bort detta i regeringsförklaringen?

Mackhängaren har en något äldre kusin, en bilhallshängare. Denne är en något mer seglivad typ och lördagsförmiddagen är hans stund på jorden. Han pratar initierat med försäljaren om hästkrafter, årsmodeller, kardanupphängning och topplockspackningar. Han är väl påläst inför varje ny årsmodell Volvo släpper. Försäljaren gäspar trött, blir allt fåordigare och har slutat bjuda på automatkaffe. Hallhängaren drar sig inte för att lägga sig i samtalet om en seriös kund vågar sig in. Själv byter han bil vart tionde år. En bra lördag hinner han med tre besök och kaffedrickning i två hallar.

Försäljaren är klädd i rutig blazer med sprund och slipsknuten är oklanderlig. Hans största bekymmer är att kunden har orealistiska förväntningar på inbytespriset. Han ställer sig och sparkar lite lätt på däcken och frågar ”vad har du tänkt dig för den här rosthäcken då?” och dasslocket vippar för varje spark. Hans kroppshållning är lätt avslappad och tonläget måttligt entusiastiskt. Om affären underlättas av sparkarna mot däcken vet jag inte men vår hjälte får åtminstone starka vrister.

Någon motsvarighet till en mackhängare har jag inte upptäckt i golfvärlden trots 40 års studier i shoparna. Men så är ju golfspelare sällsynt tålmodiga, toleranta och finkänsliga människor.