Några reflektioner
kring Gula huset i Skänninge efter en exteriör besiktning av densamma.
Bernth Uno har dragit vinstlotten hur
det än slutar. Nu är han känd och får sälja tavlor som aldrig tidigare.
Svenska folket hyser många anarkister
och frifräsare som hatar allt som liknar byråkrater. På något annat sätt
kan inte mängden kritiska inlägg på sociala medier förklaras. Facebook har
blivit en säkerhetsventil för en frustrerad allmänhet.
Det måste vara oerhört svårt att
avgöra en sådan här fråga utan ett tydligt regelverk. Tycke och smak kan
diskuteras. Det som är vackert i dina ögon behöver inte vara det i mina. 60-40
för att Unos överklagan vinner om det nu är hos Länsstyrelsen eller
Förvaltningsrätten ärendet hamnar.
Byggnads- och räddningsnämnden verkar
vara överrumplat av medieanstormningen och har inte skött kommunikationen bra.
Dess ordförande Anders Steen behöver medieträning.
Corren skrev första gången om tvisten
mellan byggnadsnämnden och villaägaren den 22 februari utan några större
reaktioner. Det var när Östnytt och Rapport visade inslaget i måndags som
reaktionerna kom. TV har en genomslagskraft som tidningarna inte är i närheten
av. Kioskvältarnas tid är förbi. Men TV-folket hade inte hittat dit utan
Correns artiklar. Så fungerar Mediasverige.
En insändarskribent i Corren skriver
att Gula huset satt Skänninge på kartan. Undrar vad alla beundrare av Rådhuset,
Vårfrukyrkan och det pampiga Stadshotellet tycker om det?
Och vad tycker allmogen om Ture Lång?
Och vad tycker allmogen om Ture Lång?
Kommentarer
Skicka en kommentar