Först händer ingenting. Sen ingenting. Men när hälften av
de drygt 500 sidorna i Bombmakaren och
hans kvinna är avverkade börjar det röra på sig och upplösningen är både
spännande och oväntad.
Det är farligt att avslöja för mycket om en
spänningsroman men här är handlingen i korthet. En familj muslimska somalier planerar
utifrån sin bas i Eskilstuna ett attentat mot statsledningen vid
nationaldagsfirandet på Solliden. Lisa Mattei, operativ chef på SÄPO, får ett
tips från en brittisk kollega och spaningarna organiseras skyndsamt.
Den
somaliska familjen lever ett till synes normalt liv med
arbete, familjeliv och studier. Ledningsgruppen sammanträder och sammanträder,
veckorna går och frustrationen sprider sig. Lisa börjar misstänka att hon fått
ett felaktigt tips. Men plötsligt inträffar ett spaningsgenombrott och jakten
får mål och mening. Men Lisa Mattei irriteras över att huvudmålet för deras
spaningar tycks undkomma de flesta skuggningsinsatser. Finns en mullvad i den
egna organisationen? Den som läser får se.
Snart inser den skarpsinniga Lisa att hennes
brittiska kollega inte spelat med öppna kort. Somligt behåller han för sig och
sina amerikanska vänner och det underlättar inte SÄPOS arbete men bokens
hjältinna genomskådar den snobbige engelsmannen.
Ett
habilt hantverk men knappast Perssons bästa. Författaren
sprider sarkasmer omkring sig i vanlig ordning och skrattet ligger nära till
hands. En av måltavlorna för giftpilarna är förre rikspolischefen och
östgötahövdingen Björn Eriksson. Det är i och för sig inget nytt. I författarens
ögon står inte Erikssons aktier högt.
Det naturfagra Sörmland beskrivs i lyriska ordalag
men försäkringsbedrägerier med kor saknas. Persson har dock en säker blick för
detaljerna i livet på landet.
En
detalj irriterar mig. Persson är lika långrandig och
detaljerad om mat och dryck som Jan Guillou är om skjutvapen. Men ska man få
ihop en kloss på 500 sidor krävs några utvikningar. Annars är karln hungrig för
jämnan.
För er som undrar. Jo, Evert Bäckström finns med i
en biroll. Något säger mig att Leif GW inte är färdig med den inbilske lille
homofoben även om han uttryckt motsatsen i några intervjuer.
Kommentarer
Skicka en kommentar