Fortsätt till huvudinnehåll

Hitlers chanstagning i Ardennerna





Det är 70 år sedan andra världskrigets slut men intresset tycks aldrig ta slut. Militärhistorikern Antony Beevor har skrivit sin femte bok om andra världskriget, Ardenneroffensiven 1944 - Hitlers sista offensiv. En tegelsten på 500 sidor med detaljerade skildringar av striderna mellan 16 december 1944 till 25 januari 1945. Genom ett överraskande anfall mitt i vintern skulle krigslyckan vändas till Tysklands fördel.

Tyskarna hade inledningsvis stora vinster men de allierades överlägsenhet i luften, antalet fordon och tillgången till drivmedel och ammunition fällde avgörandet till slut. Militärhistoriker anser att det amerikanska fältartilleriet var mycket effektivt.

Tyskarna var välutbildade, erfarna och mycket motiverade medan deras amerikanska motståndare var gröna, rädda och saknade vinterkläder. Dimma, snöstorm, gyttja och riktigt låga vintertemperaturer skapade problem för båda sidor inte minst för stridsvagnarna.

Det som slår mig är de stora motsättningarna mellan britter och amerikaner. Eisenhower, Montgomery, Bradley och Patton hade bittra duster där överbefälhavaren Eisenhower fick medla mellan de egotrippade generalerna. Särskilt Bradley tog åt sig av Montgomerys verbala attacker. Flera år efter kriget när Eisenhower intervjuades av sin levnadstecknare Cornelis Ryan, kallade han Montgomery för en psykopat som till varje pris skulle ta åt sig äran av de allierades framgångar. På ett annat ställe i boken skriver författaren att Monty led av Aspergers syndrom.

Eisenhower som till en början av Monty gav stort spelrum gav efter för trycket och tilldelade fältmarskalken en undanskymd roll under de fyra månader som återstod av kriget. Den tågordningen godkändes av Churchill.

Monty var uppbackad av den brittiska pressen som nationalhjälte och amerikanerna av sin press. Eisenhower, Roosevelt och Churchill var mycket bekymrade över hur kriget framställdes i pressen och dess inverkan på allmänna opinionen därhemma.

Krig är kaos, missförstånd och felaktiga beslut fattade under stor press. Artilleri och flyg besköt sina egna ställningar liksom civila på flykt som misstogs för stridande trupper. Civilbefolkningen led oerhört när artilleriet vräkte in granater över de intagna byarna. Flera städer och byar intogs av båda sidor inom loppet av några dagar. Hårdaste striderna stod i Bastogne och Sankt Vith. 

 Det var andra gången Ardennerna var en krigsskådeplats. Även under första världskriget 1914 förekom det strider här.

Skyttegravsfot (förfrysning) var mycket vanligt då kängorna inte kunde hållas torra och nödvändiga ombyten av strumpor saknades. Temperaturen var vissa nätter nere i -20 grader. Dysenteri var också en vanlig sjukdom liksom stridsutmattning.

Jag ger Ardenneroffensiven 1944 3 kpistar av 5 möjliga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...