Fortsätt till huvudinnehåll

Hitlers chanstagning i Ardennerna





Det är 70 år sedan andra världskrigets slut men intresset tycks aldrig ta slut. Militärhistorikern Antony Beevor har skrivit sin femte bok om andra världskriget, Ardenneroffensiven 1944 - Hitlers sista offensiv. En tegelsten på 500 sidor med detaljerade skildringar av striderna mellan 16 december 1944 till 25 januari 1945. Genom ett överraskande anfall mitt i vintern skulle krigslyckan vändas till Tysklands fördel.

Tyskarna hade inledningsvis stora vinster men de allierades överlägsenhet i luften, antalet fordon och tillgången till drivmedel och ammunition fällde avgörandet till slut. Militärhistoriker anser att det amerikanska fältartilleriet var mycket effektivt.

Tyskarna var välutbildade, erfarna och mycket motiverade medan deras amerikanska motståndare var gröna, rädda och saknade vinterkläder. Dimma, snöstorm, gyttja och riktigt låga vintertemperaturer skapade problem för båda sidor inte minst för stridsvagnarna.

Det som slår mig är de stora motsättningarna mellan britter och amerikaner. Eisenhower, Montgomery, Bradley och Patton hade bittra duster där överbefälhavaren Eisenhower fick medla mellan de egotrippade generalerna. Särskilt Bradley tog åt sig av Montgomerys verbala attacker. Flera år efter kriget när Eisenhower intervjuades av sin levnadstecknare Cornelis Ryan, kallade han Montgomery för en psykopat som till varje pris skulle ta åt sig äran av de allierades framgångar. På ett annat ställe i boken skriver författaren att Monty led av Aspergers syndrom.

Eisenhower som till en början av Monty gav stort spelrum gav efter för trycket och tilldelade fältmarskalken en undanskymd roll under de fyra månader som återstod av kriget. Den tågordningen godkändes av Churchill.

Monty var uppbackad av den brittiska pressen som nationalhjälte och amerikanerna av sin press. Eisenhower, Roosevelt och Churchill var mycket bekymrade över hur kriget framställdes i pressen och dess inverkan på allmänna opinionen därhemma.

Krig är kaos, missförstånd och felaktiga beslut fattade under stor press. Artilleri och flyg besköt sina egna ställningar liksom civila på flykt som misstogs för stridande trupper. Civilbefolkningen led oerhört när artilleriet vräkte in granater över de intagna byarna. Flera städer och byar intogs av båda sidor inom loppet av några dagar. Hårdaste striderna stod i Bastogne och Sankt Vith. 

 Det var andra gången Ardennerna var en krigsskådeplats. Även under första världskriget 1914 förekom det strider här.

Skyttegravsfot (förfrysning) var mycket vanligt då kängorna inte kunde hållas torra och nödvändiga ombyten av strumpor saknades. Temperaturen var vissa nätter nere i -20 grader. Dysenteri var också en vanlig sjukdom liksom stridsutmattning.

Jag ger Ardenneroffensiven 1944 3 kpistar av 5 möjliga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom