Golfen
har i ett par år förföljts av skadeglada rubriker om färre spelare och mindre
aktiviteter på klubbarna och till följd av det ekonomiska problem. Men det
finns bakom kulisserna positiva inslag också.
I söndags arrangerade Mjölby GK en Texas Scramble
för fyramannalag med 39 anmälda lag (156 deltagare). Med en gemensam starttid
var klubbhuset, restaurangen, puttinggreen och drivingrangen knökafull på ett
sätt som jag inte upplevt på decennier. Det är en ödets ironi att lagspel är så
populärt i en mycket individuell sport.
Scramble
är en ”snäll” tävlingsform där man med vissa begränsningar har möjlighet att
spela från den bäst placerade bollens position. Därmed har en sämre och
kortslående spelare möjlighet att konkurrera om birdies och andra delikatesser
i faunan.
Enda nackdelen är att spelformen är långsam. Sex
timmar ska ingen tävling behöva ta och det var tur att vädret var gott.
Spelformen
bäddar för låga resultat. Vinnande Albions (Bruno Wik, Görgen Söderbäck, Joakim
Råsberg och Lars Gustavsson) vann på 56,6. Andrapristagarna var tre tiondelar
sämre. Vårt 62,9 räckte till plats nr 32 så det var tajt mellan
decimalerna. Sex birdies, tre bogeys och
resten par lär man aldrig mer få uppleva. Men det var mina lagkamrater; Kenneth
Karlsson, Torbjörn Wiktorsson och Bosse Ericssons förtjänst.
Kommentarer
Skicka en kommentar