Fortsätt till huvudinnehåll

Expressen är dagens val



Det händer att jag fortfarande läser kvällstidningar. På söndagar faller valet på Expressen. Anledningen heter Olsson och Persson.

Mats Olsson skriver om amerikansk proffsidrott, showbiz och svensk fotboll. Han skriver om klubbar i New York, om band jag inte hört talas om, han äter exklusiva maträtter på barer som jag inte heller hört talas om och slår sig i slang med intressanta gäster. Han känner alla och har intervjuat minst hälften. Han verkar älska USA och framförallt the Big Apple. Malmö är numera för trångt för Olsson.

Mats Olssons uppslag i sportdelen har en speciell form som domineras av en jättekarikatyr av modellen Kate Upton, en bystig blondin som hänger ihop med en basebollspelare i Detroit Tigers. Även Kate är okänd för mig. Olsson uppskattar numera basebollpremiären lika mycket som en allsvensk premiär.

När han göra sina iakttagelser från den svenska sportvärlden känner jag mig på säkrare mark. Hans funderingar framförs med mild men syrlig sarkasm och jag skrattar gott. Mats Olsson är en man som mår bra.

På något sätt får han ihop det till en mycket roande text även om flera av referenserna går mig förbi.

Leif G W Perssons funderingar denna söndag handlar om familjeliv. Han framför sina kärleksförklaringar till hustrun som är den säkra kaj han är förtöjd vid. Han berättar om besök av barnbarnen och om vitt skilda förutsättningar för ett besök på Skansen. När mormor håller i trådarna medtas matsäck, när morfar har ansvaret blir det besök på värdshuset med köttbullar och potatismos och glass med varm chokladsås. Han spelar rollen av den fryntlige morfadern som sticker till barnen pengar i tid och otid för han har ju så gott om den varan.

De praktiska bestyren med av- och påklädning och läggning överlåter han till mormor. Det är naturligtvis fel med så cementerade könsroller men pappor och morfäder uppvuxna på 1940-talet är förstörda en gång för alla.

Bakom den avspända masken finns en påtaglig oro för tre av barnbarnen är bosatta i Bryssel. Den oron kan inga pengar i världen råda bot på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.