Fortsätt till huvudinnehåll

Sidbyten i juridiken, hipsters och mods



Juristvärlden i vår del av länet är liten. Tanken slår mig när jag läser referatet av den smått absurda rättegång där ett par begåvningar från Värmland har misshandlat fel person utanför en restaurang i Mjölby och försökt pressa restaurangens ägare på 50 000 kr.

Åklagare i målet är Helene Gestrin. När hon inledde sin juristbana för 20 år sedan var hon anställd på bröderna Orrenius advokatbyrå i Motala. Sedan tog hon steget över till åklagarkammaren i Linköping.

På andra sidan salen satt Ylva Orrenius som försvarade den 23-åriga kvinnan i målet. Ylva Orrenius har gjort en motsatt resa. Hon var under många år polischef i länet och avslutade som länspolismästare på 1990-talet. Efter detta trädde hon in i maken Hans Orrenius advokatbyrå och försvarar alltså busarna.

Är dessa sidbyten en fara för rättssäkerheten? Nej, knappast. Jag har bevakat rättegångar i 25 år och vet att jurister kan hålla isär sina yrkesroller.

Linköpings tingsrätt meddelar dom i målet den 15 april.

                                                    *
Genom Facebook och andra medier får jag kännedom om hipsters. De bor på Södermalm, har helskägg och keps och äter surdegsbröd. Jag har förstått att de är trendmässigt rätt just nu.

Funderar en stund och kommer fram till att motsvarigheten till hipsters på 60-talet var modsen. Lång lugg, grön arméjacka och ökenkängor var de yttre attributen. Ibland tog de en sväng till Köpenhamn för att möta våren.  Det hände att de slogs med sina ideologiska motståndare raggare och sunar i Varamon. När de sög på sina jointar försäkrade de varandra på fullaste allvar att de inte skulle bli som sina föräldrar.

Men de flesta ställde in sig i ledet och blev radhusamorterare och  altanbyggare.

Modsen är idag pensionsmässiga och funderar mer över pensionens storlek än hur man ska få tag i en juste joint. Och de har klarat kosthållningen utan surdeg.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna