Fortsätt till huvudinnehåll

Fiske, båtturer och havsörn






Hemkommen från några dagar i skärgården med fiske, båtturer och ostörda samtal med gamla vänner. Det är inte mycket som slår det. Extra bonus för att vi såg en havsörn men den var snabb för min Nikon.

När jag besöker nya miljöer börjar tankarna snurra. Finns det en möjlighet för icke båtburna människor att ta del av den här miljön i större utsträckning? Finns det en kommersiell möjlighet att exploatera öarna för storskalig turism? Kan man locka hit tyskar, holländare, spanjorer och italienare för en veckas sommarturism precis som vi åker till Mallorca, Kreta eller Kanarieöarna? Är det ens önskvärt? Ja, det beror förstås på vem du frågar.

Utan att vara insatt i bygglagstiftningen förstår jag att det måste finnas praktiska och ekonomiska hinder för stugbyggen i stor skala. Är det möjligt att transportera virke, hitta lämplig mark, spränga bort klippor och framför allt; är säsongen tillräckligt lång? Kommer Länsstyrelsen eller Förvaltningsrätten att bombarderas med överklaganden från privilegierade fastighetsägare om byggnadsnämnden beviljar bygglov. Under båtturerna i skärgården ser jag att det finns gott om plats på de lummiga öarna. Så här års är också båttrafiken minimal.

När hammare och såg används handlar det om bryggbyggen, renoveringar och tillbyggen. Vissa fritidshus har ärvts i generationer och den yngre generationen moderniserar, bygger ut, drar in el och vatten. En logisk utveckling.


Under mina yngre år tillbringade jag rätt mycket tid i Stockholms skärgård och konstaterar att exploateringsgraden där är högre, husen större och lyxigare och båtarna motorstarkare. Rena svartbyggen har förekommit i förhållandevis stor skala och domstolsförhandlingar i det oändliga.

Finns det sprickor i fasaden? Jovisst, allt är inte fiske, båtturer och långbord på bryggan med god mat och dryck. Det förekommer revirstrider om fisket, ovilja att betala vägsamfällighetsavgift och futtiga bryggstrider. På västkusten har bryggtvister pågått i generationer.

Men när vattentemperaturen kryper över 20-strecket, solen skiner och fjärden fylls av svällande segel och du är omgiven av släkt och vänner finns inget bättre ställe att vistas på.

Kapten Stark. Sträng men rättvis.



Jag lät Roger Stark ta del av mina funderingar. Roger är sommarboende i S:t Anna sedan 33 år, sportfiskare och naturvän.

"Det du bloggat om diskuteras ständigt. I ”vårt” område lär det knappast byggas mera om man inte ändrar lagarna.

Ett mycket stort område är fågelskyddat så att ingen båt får vistas där mellan 1 april och 15 augusti.

Runt fågelskyddet händer det dock saker. Moon, som jag nämnde, är sjövägen bara några kilometer från vårt hus. Där har det på ett år slagits upp ett helt radhusområde med småstugor. Många utgår från sina kanotturer därifrån.

Sammanfattningsvis, min åsikt är att det kan finnas plats för flera. Men redan nu skulle det behövs en övervakning värd namnet. Överträdelser inom både fisket och allemansrätten förekommer. Som jag sa häromdagen får bara gäddor över 45 centimeter, men inte längre än 60 centimeter tas upp. Och högst tre per dag.

Tror du det finns en enda sportfiskare svensk eller tysk, som både kan räkna till tre och kolla måttbandet om ingen kollar?"

Diskussionen lär fortsätta.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.