Som en illaluktande morronfjärt

 

Fungerar ganska bra tycker jag.

Svenska kommuner springer i flock. Tre trender har dominerat under 2000-talets första 15 år och satt sina spår i stadsmiljön. Små och stora rondellbyggen, gångfartsområden och biogasprojekt. Det senare var en flopp och det ska jag återkomma till.

Rondellbyggena var först och den trenden är inte över än. Motala bygger en rondell i korsningen Kyrkogatan-Drottninggatan (ovanför kommunhuset) och i Mjölby umgås man med planer på en rondell i korsningen Smålandsvägen-Burensköldsvägen. När den är klar finns tre rondeller på en sträcka av några hundra meter från korsningen Smålandsvägen-Kungsvägen räknat. Om jag minns rätt har rondellbyggena underlättats av statsbidrag. Det finns även rondellplaner för korsningen Smålandsvägen-Svarvaregatan som är mycket trafikerad när BT byter skift vid 15.

Nu har också Ödeshög byggt ett gångfartsområde läser jag i Corren. Mina erfarenheter av gångfartsområden är Kanikeplan i Mjölby och Storgatan i Tranås på samma ställe som statyn av Ove Fundin är placerad.  Jag har inte sett någon olycka eller incident på Kanikeplan utan bilister, fotgängare och cyklister har samsats väl. Låt vara att somliga privatbilister inte förstått andemeningen utan utnyttjat utrymmet som parkeringsplats. Att varubilar parkerar ibland får man acceptera då det är enda möjligheten att nå butikerna. Återstår att se om kommunen vågar avancera och göra ett gångfartsområde av Kungsvägen ända upp till kyrkan och Stora torget.

Den tredje och mer problematiska delen av kommunala inneprojekt är biogasen. Det var 2008 Mjölby tillkännagav att kommunen hade stora planer på tillvarata gödsel från två stora mjölkgårdar med ledningar in till stan. Två dotterbolag – Östgöta Gårdsgas AB och Östgöta Gårdsgas Nät AB - under MSE bildades men de är idag vilande och lär knappast komma till användning.

Koblajorna från Hulterstad och Bleckenstad skulle alltså omvandlas till fordonsgas och säljas i en mack på Viringeområdet. Så var det tänkt och optimismen var stor. Den bistra ekonomiska verkligheten sa något annat. Den totala investeringen blev sex miljoner kr större än vad som beräknats tidigare. Mer luft än gas i det slottet.

Ödeshög fick banta sitt stora projekt tillsammans med potatistillverkaren Flensted AB till rimliga nivåer. Ett av skälen var att staten inte ville satsa (läs subventionera produktionen) och många storstilade projekt rann ut i sanden på flera håll i landet.

Biogasen försvann lika fort från de kommunala agendorna som en illaluktande morronfjärt. Vad blir nästa trend?