Fortsätt till huvudinnehåll

Kossor på Omberg och svarta rubriker



Som vanligt slog jag på Text-TV i fredags morse. ”Mjältbrand upptäckt i Karlskoga” löd en rubrik. Ytterligare ett fall av mjältbrand tänkte jag innan jag fortsatte läsa. Omedelbart stod det klart för mig att det var samma kor som under flera dagar dominerat nyhetsflödet i Östergötlands största tidning.

Det började med att ett antal köttdjur från Alvastra Kungsgård fått nya betesmarker på Omberg. Detta beskrevs som en win-winsituation för både djurägaren och markägaren, statliga Sveaskog. Djurens ägare fick tillgång till gott bete och staten fick hjälp att hålla markerna fria från sly. Artikeln fick ett stort utrymme med bild på förstasidan.

Dagen efter innebar ett annat ljud i koskällan. Tre djur hade dött i mjältbrand och turister och fotvandrare berättade att de var rädda för att drabbas. Mjältbrand låter dramatiskt men flera experter berättade att människor inte drabbas av sjukdomen. De åtta personer som varit i kontakt med kadavren har fått penicillin i förebyggande syfte. Detta meddelades vid en välbesökt informationsträff i Riddarsalen i Ödeshög i torsdags kväll.

Corren slog på stort i två nummer men glömde uppenbarligen att informera Tidningarnas Telegrambyrå för de döda korna blev ingen riksnyhet förrän SVT i Örebro fick reda på det via destruktionsanläggningen i Karlskoga, vilket alltså resulterade i en felaktig rubrik på Text-TV. Nyheter kan ta sig fram på slingriga vägar ibland.

Samtidigt är jag glad över att leva i ett land där myndigheterna gör en massiv informationsinsats för att redogöra för omständigheterna kring tre djurs död. I Frankrike och Turkiet har man betydligt allvarligare problem att fundera över i dessa dagar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.