Fortsätt till huvudinnehåll

Dressman är div II




Sommaren lufsar på i ett makligt tempo. Grillkvällar, golfrundor, bad, båtturer, fiske och lite gräsklippning. Har redan gjort flera bad än under hela förra decenniet. Äldsta barnbarnet tar för sig alltmer och styr ”skutan” med säker hand på Järnlunden. Om några år är han befälhavare på riktigt och någon annan får ta på sig ansvaret för ”putt-ifrån-korvarna”.

Men har ni tänkt på att allting har ett slut? Vi glider sakta in i den fas som kallas sensommar. För många är detta den sista semesterveckan och i nästa vecka kommer Skeninge marknad. När marken är över också sommaren över. Det påstod i alla fall bröderna Guldgrävare från Mjölby. Ingen ifrågasatte det påståendet för guldgrävarna hade grävt fram en förmögenhet med sina gula maskiner.

Tidningarna lider av nyhetstorka och det är väl inte mycket att säga om. Corren har i alla fall gett god plats på ledarsidan åt en debatt mellan Anna Johanson (S) på ena sidan mot Monika Gideskog (M) och Curt Karlsson (L) på andra sidan om omsorgs- och socialnämndens driftkostnader och framtida nybyggnationer. Det utrymmet hade nog inte funnits om det varit september.

Men i dag hittade vi en rolig artikel på Motalasidan om Fredrik Ericsson som är fotomodell med internationella uppdrag, bland annat bilreklam i Sydkorea. Han har försörjt sig som fotomodell i sju år. Han ser så där lagom fotomodellisk svårmodig ut på bilderna. Har ni tänkt på att ingen fotomodell ler i onödan?

Hr Ericsson verkar vara en sansad ung man med fötterna förankrade i östgötamyllan. Han drar inte för stora växlar på sitt glammiga jobb och planerar inte för långt i framtiden. Skönhetsidealen varierar från land till land konstaterar han. På något ställe är han för stor, på ett annat för liten. Nya konkurrenter dyker upp hela tiden.

Om han skulle tröttna på den internationella modevärlden finns ju alltid Dressman här på hemmaplan. Där är catwalken befolkad av karlar i alla storlekar och åldrar och med varierande skäggväxt. Men Dressman kanske är division II i modevärlden?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.