Fortsätt till huvudinnehåll

Vilken status har OS-golfen?



Golfen är lika populär som den var i slutet av 1980-talet då det byggdes nya banor på löpande band. Anledningen är naturligtvis Henrik Stensons vinst i British Open och framförallt sättet han vann på. Även idrottsintresserade utöver kretsen av inbitna golfare rycks med. Förbundet gnuggar händerna och hoppas på en rusning till golfbanorna av unga bolltalanger.

I nästa månad börjar OS och givetvis är Stenson en av favoriterna på herrsidan. Anna Nordqvist, tvåa i US Open för någon vecka sedan, har goda vinstchanser i damklassen. Men vilken status har golfen i OS?

Tobias Bergman tar upp frågan i senaste numret av Svensk Golf. Han är chefredaktör på tidningen och har alltid intressanta synpunkter. Han konstaterar att alla spelare inte har en positiv inställning till OS-golfen.

Han åt middag häromveckan med en av våra största spelare genom tiderna – anonym förstås – och lagom till desserten kom samtalet att handla om OS.

”Det finns tio tävlingar jag hellre skulle vinna, sa spelaren plötsligt. Jag lägger den på samma nivå som PGA-mästerskapen på Wentworth. Det verkar vara mycket viktigare för er andra runt spelet. För oss spelare är inte OS stort”.

Därmed kommer diffust motiverade avhopp från stjärnor som Jason Day, Rory McIllroy, Adam Scott, Shane Lowry och Louis Oosthuizen i en annan dager, konstaterar Bergman. Prispengar, historik, rankingpoäng och kvalitet på startfältet väger tyngre.

Ikonen Göran Zachrisson behandlar ämnet i samma tidning. Även han har vissa tvivel på turneringens status. När golf och OS började diskuteras på allvar för några år sedan skedde det på initiativ från den internationella olympiska kommittén. IOK var ute efter Tiger Woods, vid den tidpunkten världens mest omtalade idrottsman. Internationella kommittén var road av den uppmärksamhet Tiger kunde skapa vilket skulle öka intäkterna från tv-bolagen. Olympisk idrott är big business. Men Tiger är ute ur bilden nu och lär knappast komma tillbaka till gammal god form. Alla epoker har ett slut.

Stensons vinst i BO var naturligtvis mycket glädjande och jag hade svårt att sitta still under de avslutande hålen. Men den hade en liten negativ effekt på det lokala planet. Det var väl inte många som noterade att Landeryd vann lag-SM på Barsebäck samma helg. Correns nyhetsartikel var tunn och missade den journalistiska poängen att Mjölbysonen Gustav Adell vunnit två lag-SM med två olika Linköpingsklubbar inom loppet av några år. Bad timing?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.