Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollens kretslopp



 Ett barnbarns inträde i knattefotbollen har gjort att jag åter närmat mig den sport som var så stor del av mitt liv för drygt 40 år sedan. (Korpspelare och sportjournalist). Och minns hur kul det var och är.
Vi är några föräldrar och morföräldrar som följer spelet från sidlinjen. Kaffe, läsk, mackor och bullar är förstås med. Alla vet att bullar ger spring i benen. Jag får i vanlig ordning bita mig i tungan för att inte kritisera domarna.

Barnets pappa har ett mångårigt förflutet i Linköpingsfotbollen och hälsar på gamla lagkompisar och motståndare. När gamla lirare får barn återvänder de till fotbollen som ledare. Fotbollens eviga kretslopp.

Grabbarna spelar i femmannalag och bytena är många. Alla ska vara med och får också det. Trots att de bara tränat ett år har de gjort påtagliga framsteg i både bollkontroll (trygg med boll som Anders Andersson säger i TV 4) och speluppfattning. Ledarna har präntat in att sprida ut sig på planen och erbjuda lagkamraterna passningsalternativ.


Offensiven och dribblingarna sitter i högsätet och backarna lämnas oftast ensamma när motståndarna kommer stormande. Eftersom alla går högt upp i planen kan en brytning vid mittlinjen resultera i baklängesmål några sekunder senare. Målvakterna är av någon anledning de minsta i laget men snabba, orädda och bollsäkra. 

Lagsammanhållningen prioriteras och det är många high-five under och efter matcherna. Sånt gläder ett gammalt fotbollshjärta.
Det ska bli intressant att följa lagets utveckling till ett mer varierat spel där också defensiven får plats.

En lång och förhoppningsvis varm sommar väntar och den unge påläggskalven erbjuds morfars tekniska och taktiska råd på gräsmattan. Fast när det gäller konditionsträning överlåter jag den åt någon annan. Inte ens mormors bullar ger spring i benen längre.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.