Fotbollens kretslopp

 Ett barnbarns inträde i knattefotbollen har gjort att jag åter närmat mig den sport som var så stor del av mitt liv för drygt 40 år sedan. (Korpspelare och sportjournalist). Och minns hur kul det var och är.

Vi är några föräldrar och morföräldrar som följer spelet från sidlinjen. Kaffe, läsk, mackor och bullar är förstås med. Alla vet att bullar ger spring i benen. Jag får i vanlig ordning bita mig i tungan för att inte kritisera domarna.

Barnets pappa har ett mångårigt förflutet i Linköpingsfotbollen och hälsar på gamla lagkompisar och motståndare. När gamla lirare får barn återvänder de till fotbollen som ledare. Fotbollens eviga kretslopp.

Grabbarna spelar i femmannalag och bytena är många. Alla ska vara med och får också det. Trots att de bara tränat ett år har de gjort påtagliga framsteg i både bollkontroll (trygg med boll som Anders Andersson säger i TV 4) och speluppfattning. Ledarna har präntat in att sprida ut sig på planen och erbjuda lagkamraterna passningsalternativ.

Offensiven och dribblingarna sitter i högsätet och backarna lämnas oftast ensamma när motståndarna kommer stormande. Eftersom alla går högt upp i planen kan en brytning vid mittlinjen resultera i baklängesmål några sekunder senare. Målvakterna är av någon anledning de minsta i laget men snabba, orädda och bollsäkra. 

Lagsammanhållningen prioriteras och det är många high-five under och efter matcherna. Sånt gläder ett gammalt fotbollshjärta.

Det ska bli intressant att följa lagets utveckling till ett mer varierat spel där också defensiven får plats.

En lång och förhoppningsvis varm sommar väntar och den unge påläggskalven erbjuds morfars tekniska och taktiska råd på gräsmattan. Fast när det gäller konditionsträning överlåter jag den åt någon annan. Inte ens mormors bullar ger spring i benen längre.