Med Jacob vid tangentbordet

Metoo har satt hela Sverige i brand, ärevördiga Svenska Akademin skakar i sina grundvalar och den svenska medieeliten i huvudstaden tävlar om att kasta skit på varandra. Men vad är första nyhet i SR Östergötland måndagen den 27 november? Jo, att en forskare i Lund har fått pengar för att undersöka om hur människa och katt kommunicerar. Det femåriga tvärvetenskapliga projektet startar i höst, kallas världsunikt och ska bland annat undersöka hur katter varierar melodin i sina läten när de kommunicerar med människor. Talar katter dialekt? Låter skånska katter annorlunda än östgötska diton? Jag är djupt tacksam över att Lunds universitet är beredd att täppa till detta svarta hål i min kunskapsbank. Det är en fråga om rådbråkat min hjärna i många år. Om fem år har vi svaret.                                                     * Debatten om Godegårds skola har tappat alla proportioner och övergått i en tragikomisk fars. Förra centerpolitikern Pia Hjelmar polisanmäler kommunalr

En utredande militärpolis . Två meter lång, 115 kg muskler och senor, nävar som dasslock och vapenexpert. En man som inte bryr sig om materialistiska ägodelar och som kan dra de rätta slutsatserna utifrån ett minimum av information. En trulig snubbe som har en vidunderlig förmåga att hitta fagra men stridbara damer i kampen mot Buset. Nu tror ni att jag läser en ny bok om Lee Childs hjälte Jack Reacher men det är bestsellerförfattaren David Baldacci som skriver om John Puller i De Bortglömda. Puller är inte lika brutal som Jack Reacher men minst lika modig och smart med stridserfarenhet från Afghanistan och Irak. Marknaden är uppenbarligen tillräckligt stor för två hjältar i kakiuniform. Referenserna till USA:s armé är många och ibland lite tröttande. Inga grabbar är så förträffliga som dessa blandningar av kriminalpoliser och elitsoldater. John Puller är dessutom son till en legendarisk trestjärnig general. I De Bortglömda behandlas den moderna formen av slavhande

Stadsplanering och -utveckling är en sport för tålmodiga. Jag blir påmind om detta än en gång när jag gör ett besök på Sjunnings fält som är det senaste område som exploateras för bostäder i Mjölby tätort. Det har snart gått tio år sedan Mjölby Pistolklubb och Skyttegillet larmade om att kommunen sagt upp deras arrendeavtal på grund av kommande tomtexploatering. Föreningarna riskerade att bli hemlösa. Jag minns att vi på Correns redaktion fick besök av grönklädda skyttar som klagade över kommunens beslut. Om jag minns rätt skrevs också resultatlösa överklaganden till Länsstyrelsen. Det är ofrånkomligt med intressekollisioner när en stad expanderar. Överklaganden gällande främst förskolebygget i norra delen av fältet har försenat handläggningen men den juridiska delen är nu överstökad. De här föreningarna har gjort samma erfarenheter som andra organisationer har gjort i åtskilliga svenska städer. När de anlades för många år sedan var de en bit ut på landet på lagom

Idag har jag gjort en djupdykning i den digitala högen av kommunala handlingar. Minns ni debatten kring beställningen av konstverket som ska pryda rondellen i korsningen Svarvargatan-Smålandsgatan? I förra veckan beslutade kommunstyrelsen att anta den konstpolicy som ska reglera inköp, utförande och finansiering av offentliga konstverk i framtiden. ”Konstpolicyn lyfter tre olika delar för vad som ska gälla och det är tillgänglighet, kvalitet och mångsidighet. Mjölby kommuns konstverk till kommuninnevånarna och ska vara tillgänglig för alla. Konstverken ska placeras i kommunens verksamhet men även i det offentliga rummet. Vid nya framtida konstinköp ska det göras med en blandning av lokala och regionala konstnärer och i ett mångfaldsperspektiv. Avsättning med 1% föreslås för konstutsmyckning i samband med nybyggnation. Kultur och fritidsförvaltningen har förslag att vara den som ska ha det formella övergripande ansvaret för konsten i kommunen. Förvaltningen arbetar för närvarand

Framför ishallen finns stora ytor. Ni som följt min blogg regelbundet den senaste tiden har kanske lagt märke till att jag ägnat viss möda åt att ta reda om det blir någon ersättning för den återvinningsstation som försvann i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan för något år sedan. Åtskilliga mejl har skickats mellan mig och regionchefen Magnus Sandström på Förpacknings- och tidningsinsamlingens regionkontor i Växjö. Magnus pekade på ett tidigt stadium ut Vifolkavallen som en lämplig plats. Bra tillfartsvägar och stora parkeringsytor och inte så många bostäder i närheten. Den 29 september meddelade han att diskussionerna med kommunen kört fast. FTI vill ha en plats på Vifolkavallsvägen men det ville inte kommunen som anvisade en plats på Albacksvägen. Men den passade inte FTI:s anläggningsavdelning. För dyrt att schakta. Fast igår fick jag ett nytt mejl där Magnus berättade att han träffar kommunens representanter den 27 november. Det toppmötet lär inte resultera i av