Fortsätt till huvudinnehåll

Konstvetare med tom plånbok



Idag har jag gjort en djupdykning i den digitala högen av kommunala handlingar. Minns ni debatten kring beställningen av konstverket som ska pryda rondellen i korsningen Svarvargatan-Smålandsgatan? I förra veckan beslutade kommunstyrelsen att anta den konstpolicy som ska reglera inköp, utförande och finansiering av offentliga konstverk i framtiden.
”Konstpolicyn lyfter tre olika delar för vad som ska gälla och det är tillgänglighet, kvalitet och mångsidighet. Mjölby kommuns konstverk till kommuninnevånarna och ska vara tillgänglig för alla. Konstverken ska placeras i kommunens verksamhet men även i det offentliga rummet. Vid nya framtida konstinköp ska det göras med en blandning av lokala och regionala konstnärer och i ett mångfaldsperspektiv. Avsättning med 1% föreslås för konstutsmyckning i samband med nybyggnation. Kultur och fritidsförvaltningen har förslag att vara den som ska ha det formella övergripande ansvaret för konsten i kommunen. Förvaltningen arbetar för närvarande fram förslag till rutiner för en organisation och ansvarsfördelning för kommunens olika verksamheter.”

Så långt är allt gott och väl och förvaltningen förbereder sig på hur organisationen ska se ut när konsten ska implementeras i den dagliga verksamheten. Nya inslag kostar pengar och därför har nämnden begärt mer pengar i budgeten.

Men på den punkten levererar kommunstyrelsen ett iskallt besked. Det blir inga pengar i nästa års budget. Frågan får tas upp i samband med 2019 års budgetarbete.

En avgående amerikansk president brukar kallas ”a lame duck”. Den lokala motsvarigheten i Mjölby får väl heta något liknande.
Förslaget ska tas i kommunfullmäktige också men det är bara formalia.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.