Fortsätt till huvudinnehåll

Sjöstaden bäst när solen skiner



Beskrivning överflödig.

Född och uppvuxen i Motala (Storgatan, Norra skolan, Praktiska Real och Platenskolan) och Mjölbybo (S:t Persgatan, Eldslösa och Oljekrukan) sedan 1982 har jag ett ben i varje läger. Vad är bäst och vad är sämst? Här kommer min högst ovetenskapliga, subjektiva och vinklade jämförelse. Du behöver inte hålla med på alla punkter.

Politik. Motalapolitiken har ett högre tonläge och de beslutande politikerna har svåra avgöranden vad gäller Piraternas ekonomiska problem, nedläggningen av Godegårds skola, ny simhall, bandyhall och bostadsbebyggelse på hamnparkeringen. Hur besluten än blir kommer politikerna att kritiseras. Med undantag av debatten kring utsmyckningen i den blivande rondellen Svarvargatan-Smålandsvägen är det mycket lugnare i Mjölbypolitiken. Men diskussionen kring Bemab-huset för några år sedan var en pärs för styrande socialdemokrater. Samtliga partier i Mjölbys fullmäktige gläder sig åt den snabba utvecklingen av bostadsområdena Sörby och Svartå strand liksom befolkningsutvecklingen i Mantorp. Såvitt jag vet planeras ingen nedläggning av någon landsbygdsskola vilket brukar röra upp känslor.

Kommunikationer. Klar fördel Mjölby med södra stambanan och E 4 utanför knuten. Bara en mindre parkering är avgiftsbelagd. Den som är bosatt i Mjölby har hela länet som arbetsmarknad. Motalas kommunikationer har förbättrats avsevärt med nya bron och den nya Rv 50 till Mjölby men orten ligger lite vid sidan av allfarvägen.

Naturupplevelser. Plus för Motala. Mjölby har inget som kan mäta sig med Varamon, Råssnäs, Borenshult, kanalen och strömmen. Det har få mellansvenska städer. Hamnen är en tillgång med hotell, museum och restauranger fast det kan nog inte kallas naturtillgångar.
 
Råssnäs.
Fritidsanläggningar. Ett frågetecken för Motala simhalls kondition och framtida livslängd. Idrottsparken helt OK med ny läktare. Isstadion är ett blåshål som inte inbjuder till besök. På plussidan räknar jag båthamnarna i Mörtviken och Tegelviken. Mjölby har en modern simhall (2005) och ett utomhusbad som fungerar. Golfbanan är vassare än den i Motala fast det är inte kommunens förtjänst. På gång är en upprustning av idrottshallen i Klämmestorp. Få små föreningar har en så väl fungerande idrottsplats som Skeninge IK. Plus för Mantorp Park och travbanan. Oavgjort.

Arbetsmarknad. Mjölbys två största industrier, Toyota Material Handling och Väderstad-Verken, går som tågen gjorde förr. Många Motalabor arbetar på dessa företag. Klar fördel Mjölby.

Idrott. Motala leder klart med IFK Motala Bandy som juvelen i kronan. Piraterna var tidigare en klar tillgång men är numera ett lik i ballasten som kostar skattebetalarna pengar. MAIF lider av självöverskattning sedan allsvenska tiden för 60 år sedan och ligger på en genomsnittlig nivå som motsvarar gamla tiders div III. Därtill kommer några duktiga individuella idrottare som triathleten Annie Thorén. Mjölbys fotboll är usel med lag i div IV som högst. Enda idrotten där Mjölby slår Motala är i ishockey. För tio år sedan hade Mjölby många skickliga golfspelare men de är skingrade för vinden varav de flesta hamnade i Linköping.
 
Bästa golfbanan.
Kultur. Motala har en teatersalong i MCC som med råge slår aulan i Lagmansskolan. Om man läser Facebook är det fler annonser för musikevenemang i Motala.

Sammanfattning. Sjöstaden är oslagbar när solen skiner och Vättern är badbar. Om alla anläggningar ska finansieras väntar troligen skattehöjning. Mjölby är att föredra om det gäller vardagslivet med arbete och kommunikationer. Centrumhandeln har problem i bägge städerna.

Jag har inte tagit med Lalandia av det enkla skälet att projektet ligger långt fram i tiden och osäkerhetsfaktorerna är många. Om det går vägen kommer tonläget mot politikerna att förbättras och Camilla Egberth blir staty. Tipsa mig gärna om lämplig placering. Fast Stora torget är väl upptaget av en snubbe som heter Baltzar?
Svartå strand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...