Fortsätt till huvudinnehåll

Sjöstaden bäst när solen skiner



Beskrivning överflödig.

Född och uppvuxen i Motala (Storgatan, Norra skolan, Praktiska Real och Platenskolan) och Mjölbybo (S:t Persgatan, Eldslösa och Oljekrukan) sedan 1982 har jag ett ben i varje läger. Vad är bäst och vad är sämst? Här kommer min högst ovetenskapliga, subjektiva och vinklade jämförelse. Du behöver inte hålla med på alla punkter.

Politik. Motalapolitiken har ett högre tonläge och de beslutande politikerna har svåra avgöranden vad gäller Piraternas ekonomiska problem, nedläggningen av Godegårds skola, ny simhall, bandyhall och bostadsbebyggelse på hamnparkeringen. Hur besluten än blir kommer politikerna att kritiseras. Med undantag av debatten kring utsmyckningen i den blivande rondellen Svarvargatan-Smålandsvägen är det mycket lugnare i Mjölbypolitiken. Men diskussionen kring Bemab-huset för några år sedan var en pärs för styrande socialdemokrater. Samtliga partier i Mjölbys fullmäktige gläder sig åt den snabba utvecklingen av bostadsområdena Sörby och Svartå strand liksom befolkningsutvecklingen i Mantorp. Såvitt jag vet planeras ingen nedläggning av någon landsbygdsskola vilket brukar röra upp känslor.

Kommunikationer. Klar fördel Mjölby med södra stambanan och E 4 utanför knuten. Bara en mindre parkering är avgiftsbelagd. Den som är bosatt i Mjölby har hela länet som arbetsmarknad. Motalas kommunikationer har förbättrats avsevärt med nya bron och den nya Rv 50 till Mjölby men orten ligger lite vid sidan av allfarvägen.

Naturupplevelser. Plus för Motala. Mjölby har inget som kan mäta sig med Varamon, Råssnäs, Borenshult, kanalen och strömmen. Det har få mellansvenska städer. Hamnen är en tillgång med hotell, museum och restauranger fast det kan nog inte kallas naturtillgångar.
 
Råssnäs.
Fritidsanläggningar. Ett frågetecken för Motala simhalls kondition och framtida livslängd. Idrottsparken helt OK med ny läktare. Isstadion är ett blåshål som inte inbjuder till besök. På plussidan räknar jag båthamnarna i Mörtviken och Tegelviken. Mjölby har en modern simhall (2005) och ett utomhusbad som fungerar. Golfbanan är vassare än den i Motala fast det är inte kommunens förtjänst. På gång är en upprustning av idrottshallen i Klämmestorp. Få små föreningar har en så väl fungerande idrottsplats som Skeninge IK. Plus för Mantorp Park och travbanan. Oavgjort.

Arbetsmarknad. Mjölbys två största industrier, Toyota Material Handling och Väderstad-Verken, går som tågen gjorde förr. Många Motalabor arbetar på dessa företag. Klar fördel Mjölby.

Idrott. Motala leder klart med IFK Motala Bandy som juvelen i kronan. Piraterna var tidigare en klar tillgång men är numera ett lik i ballasten som kostar skattebetalarna pengar. MAIF lider av självöverskattning sedan allsvenska tiden för 60 år sedan och ligger på en genomsnittlig nivå som motsvarar gamla tiders div III. Därtill kommer några duktiga individuella idrottare som triathleten Annie Thorén. Mjölbys fotboll är usel med lag i div IV som högst. Enda idrotten där Mjölby slår Motala är i ishockey. För tio år sedan hade Mjölby många skickliga golfspelare men de är skingrade för vinden varav de flesta hamnade i Linköping.
 
Bästa golfbanan.
Kultur. Motala har en teatersalong i MCC som med råge slår aulan i Lagmansskolan. Om man läser Facebook är det fler annonser för musikevenemang i Motala.

Sammanfattning. Sjöstaden är oslagbar när solen skiner och Vättern är badbar. Om alla anläggningar ska finansieras väntar troligen skattehöjning. Mjölby är att föredra om det gäller vardagslivet med arbete och kommunikationer. Centrumhandeln har problem i bägge städerna.

Jag har inte tagit med Lalandia av det enkla skälet att projektet ligger långt fram i tiden och osäkerhetsfaktorerna är många. Om det går vägen kommer tonläget mot politikerna att förbättras och Camilla Egberth blir staty. Tipsa mig gärna om lämplig placering. Fast Stora torget är väl upptaget av en snubbe som heter Baltzar?
Svartå strand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och