Fortsätt till huvudinnehåll

Två hjältar i kaki



En utredande militärpolis. Två meter lång, 115 kg muskler och senor, nävar som dasslock och vapenexpert. En man som inte bryr sig om materialistiska ägodelar och som kan dra de rätta slutsatserna utifrån ett minimum av information. En trulig snubbe som har en vidunderlig förmåga att hitta fagra men stridbara damer i kampen mot Buset.

Nu tror ni att jag läser en ny bok om Lee Childs hjälte Jack Reacher men det är bestsellerförfattaren David Baldacci som skriver om John Puller i De Bortglömda. Puller är inte lika brutal som Jack Reacher men minst lika modig och smart med stridserfarenhet från Afghanistan och Irak. Marknaden är uppenbarligen tillräckligt stor för två hjältar i kakiuniform.

Referenserna till USA:s armé är många och ibland lite tröttande. Inga grabbar är så förträffliga som dessa blandningar av kriminalpoliser och elitsoldater. John Puller är dessutom son till en legendarisk trestjärnig general.


I De Bortglömda behandlas den moderna formen av slavhandel (ni har väl läst om slavhandeln i Libyen). Stora RIB-båtar för in slavar från Mellan- och Sydamerika till Floridas kust och där nedlagda oljeplattformar utgör mellanlagringsstationer. Hederliga medborgare gör sina iakttagelser och rapporterar till polisen men deras nyfikenhet straffas med döden. Ett av dessa mordoffer är John Pullers faster och det är så John Puller börjar granska Paradise, en småstad som mest befolkas av åldringar. Puller upptäcker att många i stan är involverade i den avskyvärda hanteringen och försöker sno åt sig en bit av kakan. Ingen är vad den synes vara. Motståndarna är välorganiserade, väl beväpnade och samvetslösa. När John Puller fått fatt i dem är de sanslösa.

Överdrivet, osakligt och orimligt? Javisst, men Baldacci har förmågan att forma en intrig som gör det omöjligt att sluta vända blad. Ända fram till att Pullers tappra lilla styrka konfronterar smugglargänget i tropisk storm och det blåklädda kavalleriet samlar ihop resterna i sina RIB-båtar. Skott smäller och blod flyter till lands och sjöss.

En sak till. David Baldacci har skrivit 24 spänningsromaner på 21 år. Men han sitter inte ensam och svettas över manuset. På slutsidan tackar han över 50 personer som varit inblandade i produktionen eller marknadsföringen av boken på båda sidor av Atlanten. Produktionen av spänningsromaner är en industri.

Fyra av Baldaccis böcker har blivit filmer: Absolut makt, Wish you well, The Christmas Train och The Finisher.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.