Fortsätt till huvudinnehåll

Två hjältar i kaki



En utredande militärpolis. Två meter lång, 115 kg muskler och senor, nävar som dasslock och vapenexpert. En man som inte bryr sig om materialistiska ägodelar och som kan dra de rätta slutsatserna utifrån ett minimum av information. En trulig snubbe som har en vidunderlig förmåga att hitta fagra men stridbara damer i kampen mot Buset.

Nu tror ni att jag läser en ny bok om Lee Childs hjälte Jack Reacher men det är bestsellerförfattaren David Baldacci som skriver om John Puller i De Bortglömda. Puller är inte lika brutal som Jack Reacher men minst lika modig och smart med stridserfarenhet från Afghanistan och Irak. Marknaden är uppenbarligen tillräckligt stor för två hjältar i kakiuniform.

Referenserna till USA:s armé är många och ibland lite tröttande. Inga grabbar är så förträffliga som dessa blandningar av kriminalpoliser och elitsoldater. John Puller är dessutom son till en legendarisk trestjärnig general.


I De Bortglömda behandlas den moderna formen av slavhandel (ni har väl läst om slavhandeln i Libyen). Stora RIB-båtar för in slavar från Mellan- och Sydamerika till Floridas kust och där nedlagda oljeplattformar utgör mellanlagringsstationer. Hederliga medborgare gör sina iakttagelser och rapporterar till polisen men deras nyfikenhet straffas med döden. Ett av dessa mordoffer är John Pullers faster och det är så John Puller börjar granska Paradise, en småstad som mest befolkas av åldringar. Puller upptäcker att många i stan är involverade i den avskyvärda hanteringen och försöker sno åt sig en bit av kakan. Ingen är vad den synes vara. Motståndarna är välorganiserade, väl beväpnade och samvetslösa. När John Puller fått fatt i dem är de sanslösa.

Överdrivet, osakligt och orimligt? Javisst, men Baldacci har förmågan att forma en intrig som gör det omöjligt att sluta vända blad. Ända fram till att Pullers tappra lilla styrka konfronterar smugglargänget i tropisk storm och det blåklädda kavalleriet samlar ihop resterna i sina RIB-båtar. Skott smäller och blod flyter till lands och sjöss.

En sak till. David Baldacci har skrivit 24 spänningsromaner på 21 år. Men han sitter inte ensam och svettas över manuset. På slutsidan tackar han över 50 personer som varit inblandade i produktionen eller marknadsföringen av boken på båda sidor av Atlanten. Produktionen av spänningsromaner är en industri.

Fyra av Baldaccis böcker har blivit filmer: Absolut makt, Wish you well, The Christmas Train och The Finisher.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...