Fortsätt till huvudinnehåll

Möte med legender

Foto: BERNT-OLA FALCK Visst känner vi igen gesterna hos förre finansministern.



Det är inte ofta en enkel lokalredaktör får träffa politiska och litterära giganter som Gunnar Sträng och Ivar Lo-Johansson. Men en höstdag 1988 gästade duon Mjölby för att fira Lantarbetareförbundets 80-årsjubileum på Drabanten. Förbundet bildades i Mjölby 1908.

På darriga ben gick fotografen Bernt-Ola Falck och jag till Drabanten en tidig fredagskväll. Skulle vi få tillfälle att prata närmare med sådana legender? Jodå, vi fick 20 minuter i kapprummet. Gunnar Sträng var jovialisk, berättade historier från sin tid som ombudsman och frågade efter Correns chefredaktör Bertil Torekull. Till saken hörde att jag träffat Sträng tidigare vid ett valmöte i Skänninge och jag tror det var 1986.

Tänk att det gått snart 30 år. Vissa delar av kvällen minns jag klart, annat är bara ett töcken, bland annat texten jag skrev. Minns att pulsen var hög när jag skyndade tillbaka till redaktionen på Kanikegården.

Ivar Lo-Johansson hade tidigare det året utkommit med den delvis självbiografiska boken Till en författare och överraskade mig med att hålla en 15 minuter lång monolog om boken. Jag vågade inte avbryta utan antecknade så att pennan bokstavligen glödde. Som jag minns det var inga andra journalister närvarande.

Ett par månader senare råkade jag av en händelse slå på P 1 och höra Ivar Lo tala om den bok som skulle bli hans näst sista. Jag kände igen varenda ord, varenda paus och varje skiljetecken. Det var en märklig känsla att höra hans röst ur bilradion när jag körde mot Boxholm. Förmodligen hade han pluggat in ett anförande för att slippa journalisternas frågor.
 
Foto: BERNT-OLA FALCK Gunnar Sträng och Iva LO-Johanssontalar med med förbundets ordförande.
Min pappa gick bort i februari 1988 och jag tänkte att han hade varit stolt och glad om han sett att jag träffat Sträng och Ivar Lo. Han var snickare och röstade på socialdemokraterna hela sitt liv.

Gunnar Sträng behöver ingen närmare presentation. Han var socialdemokratiskt statsråd och finansminister i 31 år vilket är svenskt rekord. Han samarbetade med såväl Per Albin Hansson som Tage Erlander och Olof Palme. Han avled 1992.

Ivar Lo-Johansson var 1900-talets ledande proletärförfattare. Hans böcker novellsviten Statarna (1936-37) och Jordproletärerna anses ha lett till att statarsystemet avskaffades 1945. Han var mycket produktiv och flera av hans romaner blev filmatiserade, bland annat Kungsgatan där Barbro Kollberg spelade huvudrollen. Barbro Kollberg hamnade sedan i Motala som krögarfru på Stadshotellet. Ivar Lo gick bort i april 1990.

Lantarbetarförbundet uppgick i Kommunalarbetareförbundet 2001. Arbetarekommunen sålde Drabanten till Mjölby kommun och fastigheten är om- och tillbyggd sedan dess. Drabanten var Folkets Hus festlokal och den är numera sammanträdeslokal för kommunfullmäktige.

Nu stänger jag nostalgihörnet för denna gång.

Varmt tack till Johan Rödin (Mjölbyson) och Torbjörn Westerlund som grävt fram bilderna ur Correns arkiv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.