Fortsätt till huvudinnehåll

Möte med legender

Foto: BERNT-OLA FALCK Visst känner vi igen gesterna hos förre finansministern.



Det är inte ofta en enkel lokalredaktör får träffa politiska och litterära giganter som Gunnar Sträng och Ivar Lo-Johansson. Men en höstdag 1988 gästade duon Mjölby för att fira Lantarbetareförbundets 80-årsjubileum på Drabanten. Förbundet bildades i Mjölby 1908.

På darriga ben gick fotografen Bernt-Ola Falck och jag till Drabanten en tidig fredagskväll. Skulle vi få tillfälle att prata närmare med sådana legender? Jodå, vi fick 20 minuter i kapprummet. Gunnar Sträng var jovialisk, berättade historier från sin tid som ombudsman och frågade efter Correns chefredaktör Bertil Torekull. Till saken hörde att jag träffat Sträng tidigare vid ett valmöte i Skänninge och jag tror det var 1986.

Tänk att det gått snart 30 år. Vissa delar av kvällen minns jag klart, annat är bara ett töcken, bland annat texten jag skrev. Minns att pulsen var hög när jag skyndade tillbaka till redaktionen på Kanikegården.

Ivar Lo-Johansson hade tidigare det året utkommit med den delvis självbiografiska boken Till en författare och överraskade mig med att hålla en 15 minuter lång monolog om boken. Jag vågade inte avbryta utan antecknade så att pennan bokstavligen glödde. Som jag minns det var inga andra journalister närvarande.

Ett par månader senare råkade jag av en händelse slå på P 1 och höra Ivar Lo tala om den bok som skulle bli hans näst sista. Jag kände igen varenda ord, varenda paus och varje skiljetecken. Det var en märklig känsla att höra hans röst ur bilradion när jag körde mot Boxholm. Förmodligen hade han pluggat in ett anförande för att slippa journalisternas frågor.
 
Foto: BERNT-OLA FALCK Gunnar Sträng och Iva LO-Johanssontalar med med förbundets ordförande.
Min pappa gick bort i februari 1988 och jag tänkte att han hade varit stolt och glad om han sett att jag träffat Sträng och Ivar Lo. Han var snickare och röstade på socialdemokraterna hela sitt liv.

Gunnar Sträng behöver ingen närmare presentation. Han var socialdemokratiskt statsråd och finansminister i 31 år vilket är svenskt rekord. Han samarbetade med såväl Per Albin Hansson som Tage Erlander och Olof Palme. Han avled 1992.

Ivar Lo-Johansson var 1900-talets ledande proletärförfattare. Hans böcker novellsviten Statarna (1936-37) och Jordproletärerna anses ha lett till att statarsystemet avskaffades 1945. Han var mycket produktiv och flera av hans romaner blev filmatiserade, bland annat Kungsgatan där Barbro Kollberg spelade huvudrollen. Barbro Kollberg hamnade sedan i Motala som krögarfru på Stadshotellet. Ivar Lo gick bort i april 1990.

Lantarbetarförbundet uppgick i Kommunalarbetareförbundet 2001. Arbetarekommunen sålde Drabanten till Mjölby kommun och fastigheten är om- och tillbyggd sedan dess. Drabanten var Folkets Hus festlokal och den är numera sammanträdeslokal för kommunfullmäktige.

Nu stänger jag nostalgihörnet för denna gång.

Varmt tack till Johan Rödin (Mjölbyson) och Torbjörn Westerlund som grävt fram bilderna ur Correns arkiv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom