Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt kapitel i skolans historia




Somliga kommunala ärenden tar aldrig slut utan dyker upp i annan form och med nya förutsättningar. Ta Rosenlundsskolan (byggd 1914) i Skänninge som exempel. På 1990-talet gick diskussionens vågor höga om den imponerande byggnadens framtid och blev bland annat föremål för en enkätundersökning. Jag ska försöka reda ut turerna under 25 år.

Skolan utrymdes 1993 och eleverna flyttade till Bjälbotullskolan. Kommunen använde skolan som en dellikvid för att byggbolaget EMAB i Katrineholm byggde Bjälbotullskolan. EMAB:s avsikt var att bygga bostäder men av någon anledning (lågkonjunktur) föll dessa planer. Då dök nästa aktör upp i småstadsdramat. Östenssons var trångbodda på Kyrkogatan och dåvarande ägaren Gösta Östensson ville förvärva fastigheten, riva skolan och bygga en ny modern livsmedelshall. Kommunledningen var positiv till Motalahandlarens förslag men för detta krävdes en detaljplaneändring.

Men starka krafter i stan var emot. Rosenlundsskolan var ett omistligt inslag i stadsbilden och kommunledningen fattade det ovanliga beslutet att genomföra en enkätundersökning bland Skänningeborna. Resultatet blev att en majoritet ville ha kvar byggnaden utan yttre ingrepp. Med detta i ryggen meddelade ks ordförande Jörgen Oskarsson Östenssons ledning att en försäljning inte var möjlig.

Fastigheten stod tom i några år innan järnhandlare Roland Hägglund köpte den för en krona i början av 2000-talet och renoverade. Hägglund fick mycket beröm för att han ”tog hand om” Rosenlundsskolan. Skolan blev hemvist för Skänninge Bridgeklubb och Västra Östergötlands Motorklubb och tillfälliga hyresgäster.

Och nu är det dags för nästa kapitel i den hundraåriga skolans historia.  Sommaren 2016 ansökte ägaren, Hägglunds Industrilokaler i Väderstad AB, om en detaljplaneändring som gör det möjligt att bygga lägenheter. Bara ett formellt beslut i byggnads- och räddningsnämnden återstår för detaljplanen. Hägglunds säljer sedan fastigheten till en ny ägare med tillträde första mars. Den nya ägarens identitet är tillsvidare hemlig. Det ska bli intressant att se var projektet landar för Skänninge behöver nytillskott för att vända en nedåtgående trend.

Hur det gick för Östenssons är väl känt. Motalaföretaget byggde nytt för ett par år sedan på andra sidan Mjölbygatan och är inte längre trångbodda.
                                                    *
Facebook har en minnesfunktion och i morse kollade jag som vanligt igenom den. Och vad läser jag om den 30 januari 2016? Tillåt mig att citera min egen blogg:

Så har det hänt igen. De norska ägarna till Depot i Mantorp (gamla Mobilia) har kallat till sig pressen (Corren 16/1) för att berätta som sina framtidsplaner. Utökade butiksytor från dagens 20 000 kvm till 60 000 kvm, en fördubbling av antalet parkeringsplatser, flera restauranger och hotell.

Men vänta nu. Det har bara gått tre år sedan fastighetschefen Thomas Cassel sa samma sak. Och inget har hänt sedan dess. Mycket snack och lite verkstad. En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Den jättelika parkeringsytan har varit inte varit fullt utnyttjad sedan premiären hösten 1972.”

Jag var, för att uttrycka mig milt, en aning skeptisk till den norska fastighetsägarens storstilade planer. En tredubbling av försäljningsytan, flera restauranger och hotell? Det här landet är inte fullt av oljemiljarder och ingenting har hänt på dessa två år.

Och vad läser jag idag, exakt två år sedan den ovan refererade artikeln, i Corren. Jo, att fastighetsägarens representant och de fåtaliga hyresgästerna är i luven på varandra. Restaurangägaren på nedre planet, William Gerges, stängde restaurangen igår på grund av vattenläcka. Det går inte att driva en restaurang när vatten läcker ner till elcentralen säger han till Correns reporter Sune Johansson och påpekar andra tecken på bristande underhåll. Han har författat en protestskrivelse som övriga hyresgäster skrivit på.

Fastighetsägarens representant Thomas Cassel förnekar Gerges uppgifter. Ord står mot ord vilket är vanligt i sådana här fall. Cassel säger att Gerges är uppsagd med omedelbar verkan men vill inte förklara skälet till det.

Man kan dra tydliga paralleller med Galleria Kvarnen inne i stan. Fast där skickade köpmännen sitt nödrop till kommunledningen. Det är ingen överdrift att påstå att detaljhandeln i Mjölby inte mår bra. För övrigt kan påpekas att båda byggnaderna är från början av 1970-talet och närmar sig ett halvsekels ålder. Tidens tand ni vet.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.