Nytt kapitel i skolans historia

Somliga kommunala ärenden tar aldrig slut utan dyker upp i annan form och med nya förutsättningar. Ta Rosenlundsskolan (byggd 1914) i Skänninge som exempel. På 1990-talet gick diskussionens vågor höga om den imponerande byggnadens framtid och blev bland annat föremål för en enkätundersökning. Jag ska försöka reda ut turerna under 25 år.

Skolan utrymdes 1993 och eleverna flyttade till Bjälbotullskolan. Kommunen använde skolan som en dellikvid för att byggbolaget EMAB i Katrineholm byggde Bjälbotullskolan. EMAB:s avsikt var att bygga bostäder men av någon anledning (lågkonjunktur) föll dessa planer. Då dök nästa aktör upp i småstadsdramat. Östenssons var trångbodda på Kyrkogatan och dåvarande ägaren Gösta Östensson ville förvärva fastigheten, riva skolan och bygga en ny modern livsmedelshall. Kommunledningen var positiv till Motalahandlarens förslag men för detta krävdes en detaljplaneändring.

Men starka krafter i stan var emot. Rosenlundsskolan var ett omistligt inslag i stadsbilden och kommunledningen fattade det ovanliga beslutet att genomföra en enkätundersökning bland Skänningeborna. Resultatet blev att en majoritet ville ha kvar byggnaden utan yttre ingrepp. Med detta i ryggen meddelade ks ordförande Jörgen Oskarsson Östenssons ledning att en försäljning inte var möjlig.

Fastigheten stod tom i några år innan järnhandlare Roland Hägglund köpte den för en krona i början av 2000-talet och renoverade. Hägglund fick mycket beröm för att han ”tog hand om” Rosenlundsskolan. Skolan blev hemvist för Skänninge Bridgeklubb och Västra Östergötlands Motorklubb och tillfälliga hyresgäster.

Och nu är det dags för nästa kapitel i den hundraåriga skolans historia.  Sommaren 2016 ansökte ägaren, Hägglunds Industrilokaler i Väderstad AB, om en detaljplaneändring som gör det möjligt att bygga lägenheter. Bara ett formellt beslut i byggnads- och räddningsnämnden återstår för detaljplanen. Hägglunds säljer sedan fastigheten till en ny ägare med tillträde första mars. Den nya ägarens identitet är tillsvidare hemlig. Det ska bli intressant att se var projektet landar för Skänninge behöver nytillskott för att vända en nedåtgående trend.

Hur det gick för Östenssons är väl känt. Motalaföretaget byggde nytt för ett par år sedan på andra sidan Mjölbygatan och är inte längre trångbodda.

                                                    *

Facebook har en minnesfunktion och i morse kollade jag som vanligt igenom den. Och vad läser jag om den 30 januari 2016? Tillåt mig att citera min egen blogg:

”Så har det hänt igen. De norska ägarna till Depot i Mantorp (gamla Mobilia) har kallat till sig pressen (Corren 16/1) för att berätta som sina framtidsplaner. Utökade butiksytor från dagens 20 000 kvm till 60 000 kvm, en fördubbling av antalet parkeringsplatser, flera restauranger och hotell.

Men vänta nu. Det har bara gått tre år sedan fastighetschefen Thomas Cassel sa samma sak. Och inget har hänt sedan dess. Mycket snack och lite verkstad. En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Den jättelika parkeringsytan har varit inte varit fullt utnyttjad sedan premiären hösten 1972.”

Jag var, för att uttrycka mig milt, en aning skeptisk till den norska fastighetsägarens storstilade planer. En tredubbling av försäljningsytan, flera restauranger och hotell? Det här landet är inte fullt av oljemiljarder och ingenting har hänt på dessa två år.

Och vad läser jag idag, exakt två år sedan den ovan refererade artikeln, i Corren. Jo, att fastighetsägarens representant och de fåtaliga hyresgästerna är i luven på varandra. Restaurangägaren på nedre planet, William Gerges, stängde restaurangen igår på grund av vattenläcka. Det går inte att driva en restaurang när vatten läcker ner till elcentralen säger han till Correns reporter Sune Johansson och påpekar andra tecken på bristande underhåll. Han har författat en protestskrivelse som övriga hyresgäster skrivit på.

Fastighetsägarens representant Thomas Cassel förnekar Gerges uppgifter. Ord står mot ord vilket är vanligt i sådana här fall. Cassel säger att Gerges är uppsagd med omedelbar verkan men vill inte förklara skälet till det.

Man kan dra tydliga paralleller med Galleria Kvarnen inne i stan. Fast där skickade köpmännen sitt nödrop till kommunledningen. Det är ingen överdrift att påstå att detaljhandeln i Mjölby inte mår bra. För övrigt kan påpekas att båda byggnaderna är från början av 1970-talet och närmar sig ett halvsekels ålder. Tidens tand ni vet.