Med Jacob vid tangentbordet

Dags att plocka ner skylten. S omliga nyheter i sportens värld återkommer med jämna mellanrum. Som det här med att idrottsplatser och ishallar byter namn. På tur står ishallen i Mjölby som inte längre ska heta Toyota Material Handling Arena. Avtalet är uppsagt. Det bekymrar MHC:s ordförande Christer Gustafsson som säger till Corren att det uteblivna sponsorbidraget gör ett stort hål i kassan, dock utan att precisera i siffror. Nu söker klubben andra lösningar med flera mindre sponsorer. Fritidskontoret har kanske en lösning på lut? Utvecklingen förvånar icke. Stans största industri har aldrig varit generös mot den lokala idrotten, varken med den nuvarande ägaren eller på Konsumtiden. Innan TMHA trädde till som namnsponsor hette den VMP Group Arena och innan dess BT-rinken, det var förstås på Konsumtiden. Oavsett namnsponsor har Mjölbyborna sagt ishallen sedan tillkomsten 1986. Den japanska jätten har ändrat sponsringspolicy och istället ska idrottsföreningar söka stipend

Y tterligare några ord om Galleria Kvarnen i skuggan av OS. Gallerians problem är också svensk detaljhandels problem. Den slutsatsen drar jag efter att ha konsulterat en f d arbetskamrat som numera sitter på en central position på ett stort detaljhandelsbolag i huvudstaden. Många av branschens jättar, H&M är ett exempel, har lönsamhetsproblem och tvekar om framtidens vägval. E-handel eller vanliga butiker, eller en mix av båda? Många butikskedjor som varit dominerande inslag i gatubilden i flera decennier i svenska städer hänger på repen. Visste du att Indiska genomgått två företagsrekonstruktioner och att den nuvarande ägaren är glad för ett nollresultat 2017? Stadium har meddelat att de ställer in det årliga eventet för samtliga tusen anställda i Sverige. ”Inom mitt bolag gjorde vi en konstellation med ett riskföretag förra veckan för att se influenser och hur hanterar vi e-handeln och det nya sättet att knyta upp kunderna med GPS i telefon. Du följs med info fr

D et har gått bra för Sverige i OS men gårdagens förlust mot Tyskland svider en aning. Här hade man satt upp sig i TV-soffan med lillgrabben och godis och så blev man utsatt för två timmars lidande som kulminerade någon minut in i förlängningen. I första perioden påminde Tre Kronor om LHC. Massor av skott på mål men ingen som fann nätet. I studion tillsammans med Karin Frick satt ”experterna” Foppa Forsberg och Kalle Johansson, två breda pojkar i kostym och slips. Före nedsläpp frågade Karin Frick varför vinner Sverige den här kvartsfinalen? Bättre spelare på varje position, bättre organisation och större erfarenhet, svarade Kalle käckt (han är ju Götteborrgare). Foppa, (the untochable) nickade instämmande. Kommentatorsbåsen är överbefolkade som i en tunnelbanevagn i Tokyo. Jag räknade till sju stycken varav alla håller med om den förstnämndes åsikt. Plötsligt i ett spelavbrott dyker en Rudslätt vid sargkanten och repeterar åsikterna med andra ord. Här finns sparpotential

Mjölby kommun och dotterbolaget Mjölby-Svartådalen Energiverk AB (MSE) vill att Försvarsmakten undantar en del av stoppområdet i västra Östergötland. Det gäller den nordvästra delen av kommunen (Bjälbotrakten) som har 49 av kommunens 64 vindkraftverk. Skrivelsen är sifferspäckad men kontentan är att Mjölby kommun och dess dotterbolag MSE ligger väl framme i utbyggnaden av vindkraftverk och ansträngningarna att minska koldioxidutsläppen. Vindkraften i Mjölby kommun och MKN:s elnätsområde utgör en viktig del av Sveriges åtagande för att uppfylla EU:s klimatmål.   Bjälbo vindkraftseldorado Konsekvenserna av försvarets stoppområde är att inga nya verk kan byggas. Därmed försvinner möjligheten att ersätta fossilbaserad elproduktion med ny vindkraftsproduktion d v s möjligheten att ytterligare sänka koldioxidutsläppen. De befintliga verken har en livslängd på 20-25 år. Teknikutvecklingen inom branschen har varit hög sedan verken byggdes. Samtidigt har elpriserna sjunkit.

J ag var väl i nedre tonåren när jag första gången fick syn på broschyren ”Om kriget kommer” . Vi kompisar på Storgatan i Motala studerade broschyren noggrant och om jag minns rätt var intrycket att det bara var en tidsfråga innan ryssen slog till. Även i trappuppgången fanns skriftlig information hämtad ur broschyren. Vi var övertygade om att ryssen skulle bomba oss först i CTV-husen eftersom våra farsor jobbade på torpedverkstaden som för övrigt tillverkade världens bästa torpeder där ute i Råssnäs. Särskilt en jämnårig drev den tesen hårt. Han var militärt intresserad och ansökte senare om att bli stridspilot. Det talades mycket om att man skulle medföra mat och dryck och stearinljus i skyddsrummet för att klara några dygns bombning. Skyddsrum? Vi tog för självklart att det var vår dammdoftande cykelkällare som avsågs för den låg delvis under jord. Kravet på mat och dryck tog vi lätt på. Alex kiosk är alltid öppen, konstaterade någon liten pragmatiker med håret fullt a