Fortsätt till huvudinnehåll

"Alex kiosk är alltid öppen"



Jag var väl i nedre tonåren när jag första gången fick syn på broschyren ”Om kriget kommer”. Vi kompisar på Storgatan i Motala studerade broschyren noggrant och om jag minns rätt var intrycket att det bara var en tidsfråga innan ryssen slog till. Även i trappuppgången fanns skriftlig information hämtad ur broschyren.

Vi var övertygade om att ryssen skulle bomba oss först i CTV-husen eftersom våra farsor jobbade på torpedverkstaden som för övrigt tillverkade världens bästa torpeder där ute i Råssnäs. Särskilt en jämnårig drev den tesen hårt. Han var militärt intresserad och ansökte senare om att bli stridspilot.

Det talades mycket om att man skulle medföra mat och dryck och stearinljus i skyddsrummet för att klara några dygns bombning. Skyddsrum? Vi tog för självklart att det var vår dammdoftande cykelkällare som avsågs för den låg delvis under jord. Kravet på mat och dryck tog vi lätt på. Alex kiosk är alltid öppen, konstaterade någon liten pragmatiker med håret fullt av Brylcreme. Nåväl, åren gick och vi utsattes inte för några sådana prövningar. Cykelkällaren blev platsen för andra aktiviteter förutom cykelförvaring.

När jag skriver detta misstänker jag att jag kanske överdriver intresset för civilförsvaret. Vi funderade nog mer på MAIF:s och Starkas förehavanden i fotbollsserierna eller om det var någon som var FF på lördag kväll och om möjligen några tjejer var beredda att träda in i lejonets kula.

Så här med facit i hand kan man tycka att informationen var osaklig och överdriven. Ryssen dök aldrig upp. Men nu är det dags igen. Myndigheternas budskap är att vi behöver sju dagars mat och vatten i varje hem och en befolkning som är beredd och kompetent att utstå prövningar. Lille Morgan justitieminister viftade med en pamflett på en pressträff.

Funderar på hur det ska gå till i praktiken. Den bostadsrättsförening jag tillhör har 111 lägenheter och saknar källarutrymmen överhuvudtaget. Vi kan knappast tränga ihop oss i Röda stugan med en mindre samlingssal, två tvättstugor och en bastu. Undrar om vi är välkomna till Stadshusets nedre regioner. Arkivet är stort, det vet jag. Får vi inte komma in där återstår gerillakrig i Västra Hargsskogarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.