Fortsätt till huvudinnehåll

Goda odds för fritt fiske




Glada fiskare kantar dammen i sommar?

Esa Hämäläinen har en god chans att hans medborgaförslag om fritt fiske för ungdomar i dammen i centrala Mjölby blir verklighet Den slutsatsen drar jag efter en mejlkonversation med tekniska nämndens ordförande Pelle Gustafsson.

Jag frågade Pelle om vem som har fiskerättigheterna i dammen – kommunen eller MSE – och om det verkligen existerar ett protokollfört beslut om fiskeförbud. Jag frågade också varför förbudet inte är infört i de lokala ordningsföreskrifterna. Pelle svarade först att han hade svårt att efterforska förbudets historik eftersom kommunen bytt ut de tjänstemän som hanterat den här typen av frågor.

”Det var en väldigt bra fråga du ställde, jag har ägnat några timmar på nätet åt att försöka finna ett svar på frågan om vem som har fiskevatten mellan broarna i Mjölby. Tyvärr är jag mer förvirrad nu än när jag startade så jag kan tyvärr inte ge dig något snabbt svar, det är väldigt tydligt från Öringe till Burensköldsbron och från en punkt nedanför hembygdsgården fram till Öjebro, men genom centrala Mjölby kan jag inte hitta något vilket kan betyda att fiskerätten ligger hos några tidiga fastighetsägare eller möjligen hos MSE som du föreslog. Jag har satt förvaltningschefen på service- och teknikförvaltningen på att lösa frågeställningen, jag återkommer till dig så fort jag har ett svar.”.

Några timmar senare återkom Pelle med följande hoppfulla svar:

Fiskerätten mellan broarna ägs av kommunen som markägare och reglerna säger att det alltid är markägaren som tillåter fiske om man så önskar. I de områden som sköts av fiskevårdsföreningar har man beslutat att så ska ske, i centrum har man bedömt att fiske inte ska få ske, därför har denna sträcka av Svartån undantagits. Det behövs alltså inte något förbud i lokala ordningsstadgan men däremot ett tillstånd om det automatiska förbudet ska upphävas.”

Tekniska nämnden kommer att behandla ärendet i mars och jag gissar att vi tar ett positivt beslut i frågan.”.

Det får väl ses som ett hoppfullt svar på Esas medborgarförslag. En god chans att dammens vattenspegel till sommaren klyvs av wobblers och spinnare.

Hur den andra nämnden, kultur- och fritidsnämnden, ställer sig till medborgarförslaget vet jag inte. Mitt mejl till ordförande Elisabeth Moborg har inte fått något svar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.