Fortsätt till huvudinnehåll

Vem blir först? Blått eller rött?



Elektroniska valaffischer gäller i MJölby. Förutom Moderaterna har Liberalerna och Sverigedemokraterna hakat på det "nya" mediet. Någon som tänkt på att Lars-Åke är lik Hugh Grant?
Den lokala valkampanjen drar så sakteliga igång och på Facebook kan jag läsa att Mjölbymoderaterna fått draghjälp av Andreas Norlén (blivande justitieminister?). I måndags besökte sällskapet Vifolkagården, som drivs av Aleris, och den stora mjölkgården Bosgård i Västra Harg. Det senare helt logiskt eftersom lantbrukare dominerade partiets kommunlista för fyra år sedan.

Det är ju en händelse som ser ut som en tanke att Moderaterna besöker ett äldreboende som drivs av en privat utförare. Men det är inte partiets förtjänst att Vifolkagården drivs av Aleris utan den reformen genomfördes av Socialdemokraterna 2002 under stora konvulsioner i partiet. Hade inte Jörgen Oskarsson haft en så stark ställning personligen hade arbetarkommunen motsatt sig beslutet.

Sedan dess har också Slomarp privatiserats och då satt också S vid makten. När moderaten Monika Gideskog svingade kommunstyrelsens ordförandeklubba 2006-2010 genomfördes inga privatiseringar. Jag frågade Monika några gånger varför men fick svaret att socialnämnden inte har kommit med något sådant förslag. Det är inte alltid partitoppens intentioner får genomslag bland gräsrötterna.

Moderaterna överraskade mig med det första besöket på Brf Oljekrukan i 2014 års valrörelse. Fullmäktigekandidaten var en lantbrukare från Väderstad som vågat sig in i asfaltöknen. I 2010 års valrörelse fick vi besök av socialdemokraterna fyra gånger men förra gången dröjde det till några dagar före valet innan Anna Johansson dök upp tillsammans med riksdagsmannen Stor-Johan Andersson från Motala. Att nöta skosulor i trapporna är kanske en sport på utdöende?

På Brf Oljekrukan pågår en intensiv vadslagning om vilket parti som begår premiären. För aktuella odds hänvisas till BetOnet. Nä, tusan det där sista var en kvällstidningsvariant. Vad gör man inte för att hotta upp pensionärstillvaron när sibberatorn har pajat och grillen är förbjuden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.