Fortsätt till huvudinnehåll

Gammal kärlek rostar aldrig



Den första kärleken glömmer man inte. I år är det 47 år sedan jag besökte Vadstena GK för första gången. En niohålsbana med sex greener och alternativa utslag, SSS 66. En kort bana och det var inga svårigheter att hinna med 36 hål en söndag. I tio år var det min hemmaklubb och det var tio skojiga år.

Sedan dess har banan byggts ut i flera omgångar, förbättringar har skett stegvis med små materiella resurser ofta med ett gäng drivande entusiaster i ledningen. En platt bana fnyser bergsgetterna i min omgivning men jag trivs med de vida vyerna på slätten. Vid klart väder ser man ända bort till Omberg. Den öppna designen ger fritt spelrum åt sydvästen vår och höst.

En milstolpe var inköpet av det nuvarande klubbhuset på 1970-talet som också genomgått om- och tillbyggnader genom åren med hantverkskunniga medlemmar med sågar och penslar. Hela klubbhusmiljön inklusive den välsorterade golfshopen förmedlar en familjär atmosfär som gör mig glad och spelsugen. Ett och annat ansikte från min tid på 70-talet känner jag igen. Träningsområdet är välordnat med en driving range stor nog att rymma ett artilleriskjutfält och en riktigt bra övningsgreen. Det finns också en korthålsbana på höger sida av tillfartsvägen.
 
Här blir man spelsugen.
Slut på preludierna och vi tar oss ut på banan. Mina favorithål kommer tidigt. Femman (par 3 med högt utslag), sexan (par 4 dogleg vänster 90 grader) och sjuan, korthålet bakom den lilla dammen. Jag brukar komma bra överens med åttan (par 5) också.

Men prövningarna kommer direkt efter fikat. Tian, en lång par 5, tilltalar mig inte, ej heller tolvan där allt sluttar åt höger. Men det är skönhetsfläckar som går att leva med. Vadstena är i mitt tycke an anläggning att längta tillbaka till och låta sig inspireras av. Men varför är de gulsvarta 150-meterspinnarna slopade?

Det är lätt att bli hemmablind så jag stämde av mina intryck med Bo Ericsson som började med golfen i Tranås på 1970-talet. Här är Bosses omdöme.

”Äntligen har temperaturen blivit lite mer normal så att man åter kan beträda golfbanan. Tillsammans med Anders Jacobsson besökte jag igår Vadstena golfbana som jag inte spelat på flera år. Det blev en angenäm upplevelse, trots värmen som varit var banan i god kondition. En utpräglad parkbana vilket passar bra med tanke på åldern. Många trevliga hål där 7:an utan tvekan blev favoriten där dammen bara väntar på att få svälja bollen, men båda två lyckades vi lura den och petade i bollarna på par. Hit återvänder jag gärna fler gånger innan säsongen är över.”


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...