Fortsätt till huvudinnehåll

Krama kulorna ur annonsmarknaden



Det var någon gång i natt vid den vanliga kisspausen som det slog mig att Corren inte har kommit ut med någon hockeybilaga i höst. Gick och lade mig igen och i bakhuvudet började några formuleringar snurra om att hockeyn i residensstaden inte är kommersiellt intressant längre för de tidigare årens bilagor var fyllda av bilannonser från främst en Volvoåterförsäljare.

Men när jag gick ut till brevlådan några timmar senare låg den där. En 34-sidig bilaga med 17 helsidor annonser. En tung sten föll från mitt hjärta. Det var nästan som vanligt men den här gången hade Rejmes fått sällskap av andra bilfirmor samt några andra manligt dominerade branscher. Saab Arena är fortfarande en plats där affärsmän i mörk kavaj utan slips kan fortsätta prata just affärer. Nostalgi präglade det redaktionella innehållet och åtskilliga gamla stjärnor och bänknötare fick komma till tals. De är flitiga vid tangentbordet gossarna och flickorna på sporten.

Hockeyn är välkommen även om det är tidigt på hösten. Diskussionens vågar går höga på Facebook och var och en har sina egna favoritlag. Kreativiteten är stor särskilt när det gäller att bortförklara nederlagen. I min bekantskapskrets finns det många anhängare av Frölunda, HV 71, Leksand och Brynäs, till och med någon förvirrad släkting på östra kanten av länet som håller på Vita Hästen. Som LHC-anhängare är jag något handikappad när jag diskuterar med de fyra första. De är snabba att påpeka att LHC inte vunnit något. Svårt att säga emot, hrm. Invektiven viner genom cyberspace och särskilt engagerad är diskussionen på lördagskvällar av någon anledning.

Hur går det? En slutspelsplats är det bästa jag kan tänka mig. En SM-vinst är lika trolig som att IFK Motala vinner elitserien i bandy. Lättare att vinna annonsmarknaden i Linköping än att vinna SM-guld.

Fast innan vi går in i slutspelsspekulationer ska allsvenskan i fotboll spelas klart. LHC-Timrå får ursäkta men helgens höjdpunkt är Norrköping-AIK på Parken. Sista chansen för Snoka att hänga på i guldstriden. Förhoppningar finns men det verkar som om anfallsspelet gått i baklås. På söndag eftermiddag har vi svaret.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.