Fortsätt till huvudinnehåll

Mellan lyxvillor och soptipp


 
Vackra vita villor i väst ...
Vi står på tee till första hålet på hedbanan i Motala. Bred fairway – säkert 60-70 meter – det sluttar neråt och en stor green. Ett hyggligt utslag och det finns en god chans att rulla in på två.

Inledningshålet är karakteristiskt för denna niohålsslinga. Breda fairways, stora fairwaybunkrar och stora ondulerade greener. Den som är bra på långa puttar har en klar fördel. Förre tourspelaren och TV-kommentatorn Pierre Fulke har designat slingan. De nio hålen har en stor likhet med Grönhögen på Öland som också bär Fulkes signatur. Den som inte klarar att hålla sig på fairway straffas hårt i den knähöga ruffen.

Pierre Fulke har jobbat mycket med ”false front”. Det betyder att han placerat bunkrar cirka 20 meter framför green men på håll ser det ut som en greenbunker. Inspelet blir ofta för kort och framme vid green konstaterar du att skulle tagit en klubba till. Så ser det ofta ut på Ekerums 36-hålare.

På sexans green drabbas man av en absurd känsla. I öster syns avfallsberget på Tuddarp, deponi heter det visst på fackspråk, och på motsatta sidan de vita lyxvillorna på Södra Freberga. Mellan soptipp och lyxvillor om man vill spetsa till det lite.
 
... och soptippen i öst.
Jag gillar den här slingan men förstår att det blir svårspelat när sydvästen från Vättern ligger på. Av vilken anledning klubbledningen gjort denna slinga till pay-and-play bana förstår jag inte. Den håller högre klass än den gamla 18-hålsslingan.

Jag bad en mångårig medlem kommentera mitt påstående och hans svar kommer här:
”Den är bäst vår/höst men den gamla banan har aldrig haft bättre greener än i år, vilket är den duktiga personalens förtjänst. Sedan är det så att greenerna är väldigt olika gamla/heden .Som greenfeegäst är heden ”enklare”, våra sista fem hål på gamla banan är nog svårast i Sverige.  Mycket upp och ner och du är TRÖTT!”.

Men i Motala finns det väl inga individer med konditionsproblem? Så många som åker Vätternrundan.

Vänster eller höger på söndag? Själv föredrar jag att putta i centrum av koppen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...