Vi
står på tee till första hålet på hedbanan i
Motala. Bred fairway – säkert 60-70 meter – det sluttar neråt och en stor
green. Ett hyggligt utslag och det finns en god chans att rulla in på två.
Inledningshålet är karakteristiskt för denna
niohålsslinga. Breda fairways, stora fairwaybunkrar och stora ondulerade
greener. Den som är bra på långa puttar har en klar fördel. Förre tourspelaren
och TV-kommentatorn Pierre Fulke har designat slingan. De nio hålen har en stor
likhet med Grönhögen på Öland som också bär Fulkes signatur. Den som inte
klarar att hålla sig på fairway straffas hårt i den knähöga ruffen.
Pierre Fulke har jobbat mycket med ”false front”.
Det betyder att han placerat bunkrar cirka 20 meter framför green men på håll
ser det ut som en greenbunker. Inspelet blir ofta för kort och framme vid green
konstaterar du att skulle tagit en klubba till. Så ser det ofta ut på Ekerums
36-hålare.
På
sexans green drabbas man av en absurd känsla. I
öster syns avfallsberget på Tuddarp, deponi heter det visst på fackspråk, och
på motsatta sidan de vita lyxvillorna på Södra Freberga. Mellan soptipp och
lyxvillor om man vill spetsa till det lite.
Jag gillar den här slingan men förstår att det
blir svårspelat när sydvästen från Vättern ligger på. Av vilken anledning
klubbledningen gjort denna slinga till pay-and-play bana förstår jag inte. Den
håller högre klass än den gamla 18-hålsslingan.
Jag
bad
en mångårig medlem kommentera mitt påstående och hans svar kommer här:
”Den är bäst vår/höst men den
gamla banan har aldrig haft bättre greener än i år, vilket är den duktiga
personalens förtjänst. Sedan är det så att greenerna är väldigt olika
gamla/heden .Som greenfeegäst är heden ”enklare”, våra sista fem hål på gamla
banan är nog svårast i Sverige. Mycket
upp och ner och du är TRÖTT!”.
Men i Motala finns det väl inga
individer med konditionsproblem? Så många som åker Vätternrundan.
Vänster
eller höger på söndag? Själv föredrar jag att putta i centrum av koppen.
Kommentarer
Skicka en kommentar