Med Jacob vid tangentbordet

I dag ska jag vara grinig gubbe och sänka ett vidlyftigt projekt som ännu inte fått fäste på skrivbordet. Det handlar om den konsthall som Motalaarkitekten Per Dockson initierat på Omberg i närheten av Ellen Keys Strand. Corren ger i lördagstidningen stort utrymme åt luftslottet på bergets södra sluttning. Enligt tidningsartikeln handlar det om ett Drottning Ommas hus innehållande en internationell konsthall, museum, turistinformation, filmsal, kafé och en konferensdel. Totalt drygt 1 000 kvadratmeter. Konsthallen, kaféet och uthyrningsstugor ska utgöra den kommersiella delen av verksamheten. Det låter ju bra. Ödeshögs kommun bidrar med hela 36 000 kr till en förstudie. Ingen huvudman nämns som framtida ägare till byggnaden och jag hoppas att Ödeshögs kommun inte lockas in i fällan. Varför är jag så skeptisk? Med min erfarenhet som tidningsreporter i västra länsdelen vet jag inte hur många storstilade projekt som jag och mina kolleger skrivit om och som aldrig blivit verkl

Inget är så härligt som gamla fotbollshistorier. Här följer ett urval i säsongens slutskede. Detta har inte utspelats på stora arenor utan idrottsplatser som Z-parken och Norra IP i Motala, Kungsvalla i Vadstena, Vifolkavallen i Mjölby eller Svartåvallen i Boxholm. Gamle Mosse övertalades till en comeback i Ljungsbros reservlag för det var ont om spelare på höstkanten. Gamla polare häpnade och frågade: ”Mosse, Mosse ska du göra komebakk? Nä, jag ska spela centerhalv”, blev svaret.   Vilka historier berättar dessa grabbar om 40 år? Fotbollsdomaren Ödet dömde en reservlagsmatch på Z-parken mellan Zeros och Tjällmo. Resultat 10-0. Det tionde gjordes av Ödet, på nick efter hörna.” Den kom så gött, jag kunde inte låta bli” var kommentaren. Den unge, ambitiösa Mjölbytränaren var helfrälst på Bob Houghtons läror, press och understöd. Laget skulle byggas upp långsamt och grundligt. Han instruerade lagets två forwards att slicka kanterna. ”Kan vi inte få söka oss in mot mitt

  Svante Larsson september 1981. Historien upprepar sig. Stämningen i Boxholm idag kan jämföras med hösten 1981 när Iggesund sålde eller lade ner delar av det mångfasetterade bruket. Den 2 september kom nyheten att Boxholms AB slogs samman med Smedjebacken och bildade Smebox. 220 eller 350 jobb var i fara beroende på vem man pratade med. Dagen efter intervjuade jag kommunalrådet Svante Larsson (s). Den vanligtvis så glada och slagfärdiga Svante var uppgiven och resignerad. Han såg slutet på en epok. För honom var det extra smärtsamt eftersom han var tjänstledig från en anställning som förman på mediumverket. Här följer några citat från intervjun med Svante:   ”Trots föraningar och utebliven information från företagsledningens sida överträffar beskedet alla onda aningar. Att en sammanslagning skulle få så stora konsekvenser är mycket värre än jag kunde tänka mig”. ”Kommunen och fackföreningen har kämpat hårt för att få gehör för sina synpunkter. Vi har upp

Företagsnedläggningar eller flyttningar från orten kommer alltid som en chock. För de anställda, för de boende på orten och för kommunens ledande politiker. Jag har upplevt detta på nära håll med Contura i Skänninge, Danfoss och Kvarnen i Mjölby och Spångsholms bruk för att ta några exempel. Liksom splittringen av Boxholms bruk på 1980-talet. Det är sorgligt, det är beklagligt och jag känner djupt för de människor som tvingas lämna sin arbetsplats. Det är inte troligt att någon anställd på mejeriet i Boxholm flyttar 80 mil norrut. Arbetet som journalist följer en viss mall: först kommentarer från företagsledning, fack och anställda. När det är gjort hör det till att man ska ringa kommunens högsta politiker, oftast kallad kommunalråd. Hon/han svarar inte överraskande att man beklagar dem som drabbas och försäkrar att allt ska göras för att minska skadeverkningar och antalet uppsagda. Om arbetsplatsen är tillräckligt stor sätter kommunen till en arbetsgrupp tillsammans med