Fortsätt till huvudinnehåll

Sover kommunalrådet gott om natten?


Året var 2011 när nyheten tillkännagavs att stora Arla köpte Boxholms mejeri av den lokala industrimannen Bengt-Åke Bengtsson. Jag har inte tillgång till något arkiv men vill minnas att Boxholm fick någon form av löften att produktionen skulle stanna kvar. Boxholms gräddost och andra produkter var starka varumärken.

Det märkliga i den här kråksången är att så sent som i februari 2017 släppte Arla nyheten att sex miljoner kr satsas i produktionen. Det skedde i samband med att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht besökte Boxholm. Ni vet ett sådant där besök där politikerna klär upp sig i vit, stärkt mössa och vit rock inför fotograferna. Är inte beslut om nya pengar långsiktigare än ett och ett halvt år i en stor koncern?

Mejeriets ägare från början av 1980-talet var industrimannen Bengt-Åke Bengtsson som köpte upp andra delar av det gamla brukets verksamhet bland annat kalldrageriet. (sedermera Steeltec). Han har sedan dess köpt och sålt flera företag inom och utom Boxholm

Jag intervjuade Bengtsson inför hans 80-årsdag i juli i fjol. Och när jag frågade honom om vad som avgör när det är dags att köpa eller sälja ett företag, svarade han så här:

”Mycket magkänsla faktiskt. Som exempel kan jag ta försäljningen av mejeriet. Det roade mig att äga ett mejeri men Arlas bud var så förmånligt att jag inte kunde tacka nej. Skånemejerierna var också intresserade men Arla ville inte ha den konkurrensen i Mellansverige, sa Bengt-Åke Bengtsson till mig i juli 2017.

Kanske var det redan 2011 som det första steget mot nedläggning togs? Arla ger och Arla tar. Mejeriet betyder också mycket för Boxholms självkänsla och gräddosten har kultstatus i västra delen av länet.

Den gamla bruksorten tunnas ut allt mer. För en tid sedan lades sågverket ner liksom Steeltec (kalldraget stål).

Det är en utveckling som borde ge ett kommunalråd sömnproblem. Särskilt nu när alla politiker skriker om att vi är på väg in i en lågkonjunktur efter flera goda år.

Som f d näringslivsreporter har jag flera gånger slagits av tanken att när ett litet, aldrig så lönsamt företag köps upp av en stor koncern så hamnar det lilla företaget eller orten med Svarte Petter i knät.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.