Fortsätt till huvudinnehåll

Bryggrenovering på Guldkusten


Ibland händer att man gnuggar sig i ögonen när man läser den vanliga morgontidningen. Som i fredags när Blåviks byalag begär att Boxholms kommun ska renovera eller bygga en ny kyrkbrygga för i runda slängar en miljon.

Bryggan ägs av kommunen hävdar byalagets ordförande Petra Axelsson som grävt fram ett protokoll från Södra Göstrings tid. Det är ingen idé att lappa och laga längre, säger hon och lägger till att bryggan behöver förlängas med ett par meter för att inte Boxholm II ska riskera grundstötning när fartyget transporterar gäster till bröllop i Blåviks kyrka.

Med vilken rätt begär föreningar och organisationer att övriga skattebetalare ska betala deras medlemmars fritidsnöjen?
 
Jag skriver som kvällstidningarna. Bilden har inget samband med texten.
Om du har råd att hålla dig med fritidshus på Boxholms guldkust och en båt med en 70 hästkrafters Yamaha i aktern har du väl råd också råd att bekosta ”parkeringen.” Räcker det inte med att kommunen betalade ett sexsiffrigt belopp härom året till Boxholm II:ans nya ångpanna om nu fartyget är så viktigt för lokalfärgen.

Jag hoppas verkligen att kommunen har modet att stå emot kravet. Bryggrenovering kan inte vara kommunens kärnverksamhet. Kanske jag oroar mig i onödan för så här säger förre plan- och byggchefen Jan Jonsson:

”Det är min bestämda uppfattning att bryggan ägs av föreningen. Det är den som fått alla intäkter från verksamheten. Kommunen har inte fått en spänn. Jag har svårt att tro att skattepengar ska läggas här”.

Kommunfullmäktige avgör ärendet efter sedvanlig beredning. Vi får se var det slutar. Bryggfejder är allvarliga grejer och på andra håll i landet (Bohuslän) kan en fejd pågå i generationer. Det luktar inte alltid tjära i sommaridyllen.

En sak till förvånar mig. Varför ska länets största morgontidning ge plats för diverse särintressen så gott som varje vecka? Rubrikens svärta och storlek för tankarna till tredje världskriget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.