Fortsätt till huvudinnehåll

Bryggrenovering på Guldkusten


Ibland händer att man gnuggar sig i ögonen när man läser den vanliga morgontidningen. Som i fredags när Blåviks byalag begär att Boxholms kommun ska renovera eller bygga en ny kyrkbrygga för i runda slängar en miljon.

Bryggan ägs av kommunen hävdar byalagets ordförande Petra Axelsson som grävt fram ett protokoll från Södra Göstrings tid. Det är ingen idé att lappa och laga längre, säger hon och lägger till att bryggan behöver förlängas med ett par meter för att inte Boxholm II ska riskera grundstötning när fartyget transporterar gäster till bröllop i Blåviks kyrka.

Med vilken rätt begär föreningar och organisationer att övriga skattebetalare ska betala deras medlemmars fritidsnöjen?
 
Jag skriver som kvällstidningarna. Bilden har inget samband med texten.
Om du har råd att hålla dig med fritidshus på Boxholms guldkust och en båt med en 70 hästkrafters Yamaha i aktern har du väl råd också råd att bekosta ”parkeringen.” Räcker det inte med att kommunen betalade ett sexsiffrigt belopp härom året till Boxholm II:ans nya ångpanna om nu fartyget är så viktigt för lokalfärgen.

Jag hoppas verkligen att kommunen har modet att stå emot kravet. Bryggrenovering kan inte vara kommunens kärnverksamhet. Kanske jag oroar mig i onödan för så här säger förre plan- och byggchefen Jan Jonsson:

”Det är min bestämda uppfattning att bryggan ägs av föreningen. Det är den som fått alla intäkter från verksamheten. Kommunen har inte fått en spänn. Jag har svårt att tro att skattepengar ska läggas här”.

Kommunfullmäktige avgör ärendet efter sedvanlig beredning. Vi får se var det slutar. Bryggfejder är allvarliga grejer och på andra håll i landet (Bohuslän) kan en fejd pågå i generationer. Det luktar inte alltid tjära i sommaridyllen.

En sak till förvånar mig. Varför ska länets största morgontidning ge plats för diverse särintressen så gott som varje vecka? Rubrikens svärta och storlek för tankarna till tredje världskriget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...