Fortsätt till huvudinnehåll

Bryggrenovering på Guldkusten


Ibland händer att man gnuggar sig i ögonen när man läser den vanliga morgontidningen. Som i fredags när Blåviks byalag begär att Boxholms kommun ska renovera eller bygga en ny kyrkbrygga för i runda slängar en miljon.

Bryggan ägs av kommunen hävdar byalagets ordförande Petra Axelsson som grävt fram ett protokoll från Södra Göstrings tid. Det är ingen idé att lappa och laga längre, säger hon och lägger till att bryggan behöver förlängas med ett par meter för att inte Boxholm II ska riskera grundstötning när fartyget transporterar gäster till bröllop i Blåviks kyrka.

Med vilken rätt begär föreningar och organisationer att övriga skattebetalare ska betala deras medlemmars fritidsnöjen?
 
Jag skriver som kvällstidningarna. Bilden har inget samband med texten.
Om du har råd att hålla dig med fritidshus på Boxholms guldkust och en båt med en 70 hästkrafters Yamaha i aktern har du väl råd också råd att bekosta ”parkeringen.” Räcker det inte med att kommunen betalade ett sexsiffrigt belopp härom året till Boxholm II:ans nya ångpanna om nu fartyget är så viktigt för lokalfärgen.

Jag hoppas verkligen att kommunen har modet att stå emot kravet. Bryggrenovering kan inte vara kommunens kärnverksamhet. Kanske jag oroar mig i onödan för så här säger förre plan- och byggchefen Jan Jonsson:

”Det är min bestämda uppfattning att bryggan ägs av föreningen. Det är den som fått alla intäkter från verksamheten. Kommunen har inte fått en spänn. Jag har svårt att tro att skattepengar ska läggas här”.

Kommunfullmäktige avgör ärendet efter sedvanlig beredning. Vi får se var det slutar. Bryggfejder är allvarliga grejer och på andra håll i landet (Bohuslän) kan en fejd pågå i generationer. Det luktar inte alltid tjära i sommaridyllen.

En sak till förvånar mig. Varför ska länets största morgontidning ge plats för diverse särintressen så gott som varje vecka? Rubrikens svärta och storlek för tankarna till tredje världskriget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom