Fortsätt till huvudinnehåll

Bryggrenovering på Guldkusten


Ibland händer att man gnuggar sig i ögonen när man läser den vanliga morgontidningen. Som i fredags när Blåviks byalag begär att Boxholms kommun ska renovera eller bygga en ny kyrkbrygga för i runda slängar en miljon.

Bryggan ägs av kommunen hävdar byalagets ordförande Petra Axelsson som grävt fram ett protokoll från Södra Göstrings tid. Det är ingen idé att lappa och laga längre, säger hon och lägger till att bryggan behöver förlängas med ett par meter för att inte Boxholm II ska riskera grundstötning när fartyget transporterar gäster till bröllop i Blåviks kyrka.

Med vilken rätt begär föreningar och organisationer att övriga skattebetalare ska betala deras medlemmars fritidsnöjen?
 
Jag skriver som kvällstidningarna. Bilden har inget samband med texten.
Om du har råd att hålla dig med fritidshus på Boxholms guldkust och en båt med en 70 hästkrafters Yamaha i aktern har du väl råd också råd att bekosta ”parkeringen.” Räcker det inte med att kommunen betalade ett sexsiffrigt belopp härom året till Boxholm II:ans nya ångpanna om nu fartyget är så viktigt för lokalfärgen.

Jag hoppas verkligen att kommunen har modet att stå emot kravet. Bryggrenovering kan inte vara kommunens kärnverksamhet. Kanske jag oroar mig i onödan för så här säger förre plan- och byggchefen Jan Jonsson:

”Det är min bestämda uppfattning att bryggan ägs av föreningen. Det är den som fått alla intäkter från verksamheten. Kommunen har inte fått en spänn. Jag har svårt att tro att skattepengar ska läggas här”.

Kommunfullmäktige avgör ärendet efter sedvanlig beredning. Vi får se var det slutar. Bryggfejder är allvarliga grejer och på andra håll i landet (Bohuslän) kan en fejd pågå i generationer. Det luktar inte alltid tjära i sommaridyllen.

En sak till förvånar mig. Varför ska länets största morgontidning ge plats för diverse särintressen så gott som varje vecka? Rubrikens svärta och storlek för tankarna till tredje världskriget.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...