Vackra vyer väntar

Urban på Grönhögen.

Året närmar sig slutet och hög tid att summera säsongen. Jag bläddrar bland anteckningar och bilder. När man spelat golf i över 40 år kan hemmabanan kännas tjatig så det är gästspelen som fastnar i minnet.

En resa till Öland och Grönhögen tillsammans med Kicki och Urban var försommarens höjdpunkt. Jag har länge varit nyfiken på Grönhögen (Öland Golf Links) och måndagen den 5 juni var det dags. Tyvärr en liten besvikelse men då handlade det om vädret. 

Försommarens rekordvärme hade förbytts i nordliga vindar på tio sekundmeter och efter 18 hål var man ganska urblåst. Man välkomnade de få hålen med vinden i ryggen. En surrealistisk känsla att spela ensamma en junidag. En treboll med hemmaspelare försvann in i stugvärmen på andra sidan vägen efter sex hål.

Följande dag bjöd på en angenäm överraskning. Emmaboda GK. Inledningen med fyra hål utmed Kyrksjön (Vissefjärda) är en av de vackraste jag spelat. Två av hålen kräver inspel över vatten men är för övrigt inte alltför långa och svåra. Här finns förutsättningar för den goda start som ger dig råg i ryggen inför den mer krävande, kuperade delen längre in i skogen. En liten fiskebåt med elmotor på sjön kompletterade idyllen denna nationaldagsmorgon. Kyrksjön bjöd på vykortsvyer i alla riktningar. Nästan lika vackert som Mölle med utsikt över Kattegatt och Öresund som vi spelade på 1990-talet. Klubben har bara 600 medlemmar och hur man orkar driva en sådan kvalitetsanläggning med så få medlemmar är en gåta.

Golfsverige har många fina, okända banor och särskilt i Skåne och Småland finns riktiga pärlor.

Det blev ännu en resa till Öland innan säsongen var över tillsammans med Hans, Ulf och Leif. Ekerum är en favorit sedan många år med bra mat och prisvärt boende men sommarens torka hade gått hårt åt fairways. Men ändå en hygglig avslutning på säsongen.

Hemmavid finns också trevliga resmål. Bråviken, Askersund och Vadstena är favoriterna. Den senare ligger närmast mitt hjärta och det beror på att det var min första klubb och det var där jag lärde mig spela i början av 1970-talet. Också det en klubb som byggt upp en fin anläggning med blygsamma resurser.

Kyrksjön i Vissefjärda.

För min personliga del har golfen ändrat karaktär under de 40 år jag spelat. Förr var det enbart resultat som räknades men numera är det minst lika viktigt att träffa goda vänner på första tee och möjlighet till civiliserat umgänge över mat och dryck. Sommarens 3G. Kameran är ofta med för att dokumentera alla vackra, gröna vyer. Har också framtidsplaner på att inviga barnbarnen i golfens förtrollade värld.

Vad väntar 2019? Golfspelare är obotliga optimister och jag är inget undantag utan har redan tecknat in birdies och eagles. Vågar inte tro på HIO. Det får räcka med de två jag gjort. Så fick jag det sagt också.

När dessa rader skrivs sänds en repris på Ryder Cup i TV. Två olika världar.

Askersunds GK. På den puttinggreenen behöver man inte trängas.