Fortsätt till huvudinnehåll

Ett målrikt 50-årsminne



Tre fotbollsmatcher på min nostalgiska topplista: Väderstad-VGIF i september 1967, VM-kval på Råsunda Sverige-Frankrike15 oktober 1969 (Ove Kindvall tvåmålsskytt) och Starka Viljor-IFK Motala på Z-parken i september 1968. Det är om den senare matchen för 50 år sedan som jag tänkte berätta nu.

De yttre förutsättningarna var perfekta denna varma sensommarsöndag när jag i sällskap med 1085 andra anlände till Z-parken. Äntligen skulle mina idoler i Starka hänga av de envisa konkurrenterna i toppen av div IV västra. Livet lekte. Ny tjej vid armen, ny färggrann, slimmad skjorta från Junior Center och ledigt från sportskrivandet på Östgöta-Bladet i Vadstena.

Starka var popgänget från stans norra delar med ordinarie hemvist på Norra IP tvärs över gatan från morsans köksfönster räknat. Ett mycket talangfullt lag under Janne Kulörten Karlssons ledning som hängt ihop sedan pojklagsåren. Fyra spelare var mina klasskamrater från Norra skolan och Praktiska Real: Stefan Sjölin, Anders Kolmgren. Håkan Almén och Nils-Inge ”Höna” Andersson.

Det första som slog mig var den totala koncentration som de blåvita visade upp vid uppvärmningen. Inte ett ord yttrades och man kunde nästan ta på stämningen.

Enligt Lars Lidbergs referat i MT började Starka i ett furiöst tempo och pressade hårt mot Lasse Lindqvist i IFK-målet utan att få in bollen. Anders Kolmgren löste knuten genom ett frisparksmål efter en halvtimme men IFK kvitterade fort.

Men i andra halvlek var proppen ur och målen trillade in med jämna mellanrum och jag studsade av glädje vid kortsidan så att mynten i skjortans bröstficka ramlade ut. Lars ”Karla" Karlsson” var i sitt livs form och gjorde själv fyra mål och spelade fram till ett där Håkan Almén var sista man på bollen.

”Starkakillarna
var lätta i steget,
bollsäkra till tusen…”

Starkakillarna var lätta i steget, bollsäkra till tusen och dansade fram över den gröna gräsmattan.

”IFK-spelarna rörde sig tungt i förhållande till de snabba kedjespelarna i Starka, skrev Lasse Lidberg och lade till att Starka hade fyrans bästa kedja. Däremot var han inte lika imponerad av försvarsspelet. Pär Höckert och Stefan Sjölin fick dock beröm.
Bland IFK-arna plussade han målskytten Leif Sandell (mer känd som bandyspelare) och målvakten Lasse Lindqvist.

Slutresultatet skrevs till 6-3 och Starka seglade vidare mot seriesegern och div III-spel. Många hade stora förhoppningar på detta unga lag men vistelsen i div III Norra Götaland blev bara ettårig. Men glädjen denna vackra sensommarsöndag för 50 år sedan gick inte att ta miste på och jag fortsatte in på gymnasiets avslutningsår. 1969-70 gjorde jag lumpen i Vaxholm men från juni 1970 försörjde jag mig som sportjournalist några år. Mycket lärorika år men alla matcher var inte lika roliga som denna.

Över tusen åskådare på en div IV-match är ett bra mått på fotbollsintresset i Motala på 1960-talet.

Förstasidesbilden i MT, Anders Kolmgren driver bollen följd av IFK:s Bo Sällin.


Varför spelades matchen på Z-parken och inte på Norra? Den senare planen var hårt sliten och lades om detta år så Z-Parken fick bli ersättare. Starka slogs ihop med Lemunda i början av 1980-talet och blev LSW.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna