Fortsätt till huvudinnehåll

Ett målrikt 50-årsminne



Tre fotbollsmatcher på min nostalgiska topplista: Väderstad-VGIF i september 1967, VM-kval på Råsunda Sverige-Frankrike15 oktober 1969 (Ove Kindvall tvåmålsskytt) och Starka Viljor-IFK Motala på Z-parken i september 1968. Det är om den senare matchen för 50 år sedan som jag tänkte berätta nu.

De yttre förutsättningarna var perfekta denna varma sensommarsöndag när jag i sällskap med 1085 andra anlände till Z-parken. Äntligen skulle mina idoler i Starka hänga av de envisa konkurrenterna i toppen av div IV västra. Livet lekte. Ny tjej vid armen, ny färggrann, slimmad skjorta från Junior Center och ledigt från sportskrivandet på Östgöta-Bladet i Vadstena.

Starka var popgänget från stans norra delar med ordinarie hemvist på Norra IP tvärs över gatan från morsans köksfönster räknat. Ett mycket talangfullt lag under Janne Kulörten Karlssons ledning som hängt ihop sedan pojklagsåren. Fyra spelare var mina klasskamrater från Norra skolan och Praktiska Real: Stefan Sjölin, Anders Kolmgren. Håkan Almén och Nils-Inge ”Höna” Andersson.

Det första som slog mig var den totala koncentration som de blåvita visade upp vid uppvärmningen. Inte ett ord yttrades och man kunde nästan ta på stämningen.

Enligt Lars Lidbergs referat i MT började Starka i ett furiöst tempo och pressade hårt mot Lasse Lindqvist i IFK-målet utan att få in bollen. Anders Kolmgren löste knuten genom ett frisparksmål efter en halvtimme men IFK kvitterade fort.

Men i andra halvlek var proppen ur och målen trillade in med jämna mellanrum och jag studsade av glädje vid kortsidan så att mynten i skjortans bröstficka ramlade ut. Lars ”Karla" Karlsson” var i sitt livs form och gjorde själv fyra mål och spelade fram till ett där Håkan Almén var sista man på bollen.

”Starkakillarna
var lätta i steget,
bollsäkra till tusen…”

Starkakillarna var lätta i steget, bollsäkra till tusen och dansade fram över den gröna gräsmattan.

”IFK-spelarna rörde sig tungt i förhållande till de snabba kedjespelarna i Starka, skrev Lasse Lidberg och lade till att Starka hade fyrans bästa kedja. Däremot var han inte lika imponerad av försvarsspelet. Pär Höckert och Stefan Sjölin fick dock beröm.
Bland IFK-arna plussade han målskytten Leif Sandell (mer känd som bandyspelare) och målvakten Lasse Lindqvist.

Slutresultatet skrevs till 6-3 och Starka seglade vidare mot seriesegern och div III-spel. Många hade stora förhoppningar på detta unga lag men vistelsen i div III Norra Götaland blev bara ettårig. Men glädjen denna vackra sensommarsöndag för 50 år sedan gick inte att ta miste på och jag fortsatte in på gymnasiets avslutningsår. 1969-70 gjorde jag lumpen i Vaxholm men från juni 1970 försörjde jag mig som sportjournalist några år. Mycket lärorika år men alla matcher var inte lika roliga som denna.

Över tusen åskådare på en div IV-match är ett bra mått på fotbollsintresset i Motala på 1960-talet.

Förstasidesbilden i MT, Anders Kolmgren driver bollen följd av IFK:s Bo Sällin.


Varför spelades matchen på Z-parken och inte på Norra? Den senare planen var hårt sliten och lades om detta år så Z-Parken fick bli ersättare. Starka slogs ihop med Lemunda i början av 1980-talet och blev LSW.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.