Fortsätt till huvudinnehåll

Inga tistlar växer genom betongen




Känner ni Mjölbybor till den konsthall som finns under Kungsvägen i höjd med Dackeplan? Där kan ni njuta av samtidskonst i form av ca 30 meter graffitimålningar.

Tillkomsten av denna ”hall” har sina poänger men då måste jag backa några decennier. Kanske jag inte har alla årtal rätt men i stora drag ser historieskrivningen ut så här:

Många svåra olyckor varav flera med dödlig utgång inträffade när främst pensionärer från Kungshögahemmet passerade på den livligt trafikerade Kungsvägen. Vi bygger en gångtunnel, blev politikernas beslut någon gång på 1990-talet.

Intentionerna var goda men resultatet blev inte det beräknade. Pensionärerna ville inte gå ner i den mörka, ogästvänliga tunneln och gångtrafiken skördade fler offer. Kommunen tog ett nytt beslut någon gång på 1990-talet och byggde en väl upplyst, signalreglerat övergångsställe och olyckorna försvann. Kvar fanns en gångtunnel som ingen använde.


En ung försigkommen konstnär, som idag gör karriär i residensstaden, såg tunneln som ett lämpligt objekt för sin och sina kompisars hobby. De uppvaktade kommunalrådet som motvilligt gick dem och deras utsmyckningsidéer till mötes och det är skälet till tunnelns utseende idag.

Slutet gott, allting gott. Kommunen byggde bort en trafikfälla och de konstnärliga intentionerna kan ses som en avknoppning på vägen. Tunneln är i bättre skick än förväntat. Färgen har bleknat, inga tistlar växer genom betongen, trappstegen är inte alltför slitna och betonggolvet tämligen välstädat. Men knappast något ställe för vernissagemingel med jordnötter och vitt vin i plastglas.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer