Fortsätt till huvudinnehåll

Ett välkänt knep


Jag ler igenkännande när jag läser referaten från rättegången mot Daniel Kindberg. Han inledde fredagens förhandlingar med ett 45 minuter långt anförande där han jämför upplevelsen att sitta anhållen misstänkt för ekonomisk brottslighet med allvarliga situationer i hans före detta liv som militär i utlandstjänst.

Detta är ett vanligt knep när verbala manschettbrottslingar hamnar inför rätta. Att försöka lägga fokus på något annan än rättegångens huvudfråga – de falska fakturorna. Sådant prat gör sig bra i tidningen och naturligtvis vinner Kindberg sympatier när han berättar om sin oro för barnen. Sådana bekymmer kan varje förälder identifiera sig med.

Jag har bevakat åtskilliga rättegångar och jag har aldrig hört en rånåtalad 20-åring i jeans inleda med ett 45 minuter långt tal men den före detta militären och direktören spelar naturligtvis på samma sociala planhalva som juristerna i salen. Han pressar bollhållaren/åklagaren omgående.

En och annan oerfaren nämndeman påverkas kanske men den juridiskt utbildade domaren påverkas inte utan kommer att fokusera på huvudfrågan. Det är utredningen i dess helhet och svaren under rättegången som avgör om den kontroversiella fotbollsledaren får skaka galler eller inte.

Hur går det? Jag tror Kindberg och hans medåtalade blir dömda och det gör jag med vetskapen att en svensk åklagare är iförd hängslen och livrem och väcker inte åtal om han inte är säker på en fällande dom. Statistik alltså.

Daniel Kindberg är en spännande person – militär, affärsman och idrottsledare - och jag förstår det mediala intresset för rättegången. Så här skriver svensk sportjournalistiks nestor Åke Stolt i nättidningen Idrottens Affärer.

Tveklöst var Daniel Kindberg för stark och enväldig också för sitt eget bästa. Han styrde och ställde så där som de gamla patriarkerna gjorde i många allsvenska klubbar för femtio år sedan. De hade klubben ”på fickan”, men löpte inte så stor risk eftersom de då inte hade några pengar att leka med.”

Jag förmodar att Åke har Eric Persson i Malmö och Nalle Halldén i Norrköping i tankarna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.