Fortsätt till huvudinnehåll

Förr var det en högtidsstund


Förr i tiden var det en högtidsstund när Svensk Golf damp ner i brevlådan. Välmatad, välredigerad, färggrann. Duktiga skribenter. Det tjocka kvalitetspapperet gav bilderna full cred. Många annonser som lockade till fler köp än vad en tunn plånbok egentligen orkade med. Garanterat ett par timmars underhållande läsning.

Men med åren har det insmugit sig en viss mättnad. Jag bläddrar i senaste numret utan större entusiasm. Det liknar mest ett livsstilsmagasin med mode, matlagning (vad originellt i dessa tider) och kändisar. En lång intervju med konstnären Ernst Billgren. Vad har han att säga om golf? Inte ett skit visar det sig. Fredrik Andersson- Hed vårens sensationsman på Europatouren, avfärdas i en betydligt kortare artikel.

Jag kunde gärna avstått från Kullagårdens grillade ryggbiff med rostad nypotatis och chilibearnaise. Såna reportage kan jag läsa i vilken dags- eller veckotidning som helst för att inte tala om alla matprogram i TV.

På plussidan däremot: intervjuer med träningsnarkomanen Alexander Norén (en riktig idrottsman) tränarprofilen Pia Nilsson och ett reportage om Kalmars 36-hålare. Den senare granskar jag lite extra med tanke på att det är tio år sedan Mats och jag spelade banan med övervägande positiva minnen.

Annonserna gör mig kluven. Visserligen har jag allt i utrustningsväg men jag spanar efter en Titleist Vokey Design 56 grader. Den 52-gradare jag köpte för två år sedan går som tåget och börjar inte Cobras Trusty Rusty 55 grader kännas lite tunn i träffen?

Kommentarer

  1. Tacka vet jag gamla goa tidningen Inspel. Inte minst nr 1 2005 med ett stort reportage om Zamora... det var en golftidning det!

    http://www.mjolbygk.se/images/stories/inspel/inspel_1-05.pdf

    SvaraRadera
  2. Det skulle behövas fler Inspel i Golfsverige. Kanske en affärsidé att tillhandahålla professionell hjälp för att göra snygga och läsvärda klubbtidningar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...