Fortsätt till huvudinnehåll

Lösning för stationshuset - men vad kostar det?

Skänningekulturen AB övertar stationshusets drift. Men först ska Mjölby kommun köpa fastigheten av Trafikverket. Den nyheten finns att läsa på Correns hemsida idag. Därmed är ett problem eliminerat för såväl alliansen som oppositionen.

Skänningekulturen AB är ett dotterbolag till Anne-Marie Svenssons Förvaltningsbolag AB. Anne-Marie Svensson är okänd för allmänheten men välkänd i Skänninge, dotter till Runsvengruppens grundare Rune Svensson och änka efter Tomas Svensson. Hon är alltså en av aktieägarna i Runsvengruppen, en av länets lönsammaste koncerner.

"I uppgörelsen med Skänningekulturen AB ingår avsatta medel för upprustning."

Den formuleringen oroar mig. Hur mycket pengar skickar kommunen med? Familjen Svensson, som kontrollerar Runsvensgruppen, är skickliga affärsmän och inte direkt kända för att idka välgörenhet.

Hoppas att artikeln i Correns papperstidning bringar klarhet på den punkten i morgon.

Kommentarer

  1. Nej, Corren kastade inget nytt ljus över avtalet. Summan i "avsatta medel för upprustning" (vilken sällsynt byråkratisk formulering) är hemlig. Vad nu detta hemlighetsmakeri ska tjäna till. När avtalet ska klubbas i kommunstyrelsen måste alla siffror hamna på bordet. Jag har hört mig för i stadshuset och en kvalificerad gissning är att det handlar om två miljoner kr, samma summa som det ursprungligen var tänkt att renoveringen skulle kosta.

    Hur som helst en framgång för kommunalrådet Monika Gideskog (M). Aktiviteten ökar mot slutet av mandatperioden.

    SvaraRadera
  2. Nu tror inte jag att Minica har varit den drivande i denna fråga precis som i alla andra frågor i vår kommun. Politik saknas nämligen med sittande majoritet.
    Miko

    SvaraRadera
  3. Men både Sten-Åke Andersson och din egen gruppledare berömmer ju Monika i Corren. Sen har du rätt i att det inte hänt så mycket för övrigt under mandaatperioden.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...