Fortsätt till huvudinnehåll

Lösning för stationshuset - men vad kostar det?

Skänningekulturen AB övertar stationshusets drift. Men först ska Mjölby kommun köpa fastigheten av Trafikverket. Den nyheten finns att läsa på Correns hemsida idag. Därmed är ett problem eliminerat för såväl alliansen som oppositionen.

Skänningekulturen AB är ett dotterbolag till Anne-Marie Svenssons Förvaltningsbolag AB. Anne-Marie Svensson är okänd för allmänheten men välkänd i Skänninge, dotter till Runsvengruppens grundare Rune Svensson och änka efter Tomas Svensson. Hon är alltså en av aktieägarna i Runsvengruppen, en av länets lönsammaste koncerner.

"I uppgörelsen med Skänningekulturen AB ingår avsatta medel för upprustning."

Den formuleringen oroar mig. Hur mycket pengar skickar kommunen med? Familjen Svensson, som kontrollerar Runsvensgruppen, är skickliga affärsmän och inte direkt kända för att idka välgörenhet.

Hoppas att artikeln i Correns papperstidning bringar klarhet på den punkten i morgon.

Kommentarer

  1. Nej, Corren kastade inget nytt ljus över avtalet. Summan i "avsatta medel för upprustning" (vilken sällsynt byråkratisk formulering) är hemlig. Vad nu detta hemlighetsmakeri ska tjäna till. När avtalet ska klubbas i kommunstyrelsen måste alla siffror hamna på bordet. Jag har hört mig för i stadshuset och en kvalificerad gissning är att det handlar om två miljoner kr, samma summa som det ursprungligen var tänkt att renoveringen skulle kosta.

    Hur som helst en framgång för kommunalrådet Monika Gideskog (M). Aktiviteten ökar mot slutet av mandatperioden.

    SvaraRadera
  2. Nu tror inte jag att Minica har varit den drivande i denna fråga precis som i alla andra frågor i vår kommun. Politik saknas nämligen med sittande majoritet.
    Miko

    SvaraRadera
  3. Men både Sten-Åke Andersson och din egen gruppledare berömmer ju Monika i Corren. Sen har du rätt i att det inte hänt så mycket för övrigt under mandaatperioden.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.