Fortsätt till huvudinnehåll

Förr var det en högtidsstund


Förr i tiden var det en högtidsstund när Svensk Golf damp ner i brevlådan. Välmatad, välredigerad, färggrann. Duktiga skribenter. Det tjocka kvalitetspapperet gav bilderna full cred. Många annonser som lockade till fler köp än vad en tunn plånbok egentligen orkade med. Garanterat ett par timmars underhållande läsning.

Men med åren har det insmugit sig en viss mättnad. Jag bläddrar i senaste numret utan större entusiasm. Det liknar mest ett livsstilsmagasin med mode, matlagning (vad originellt i dessa tider) och kändisar. En lång intervju med konstnären Ernst Billgren. Vad har han att säga om golf? Inte ett skit visar det sig. Fredrik Andersson- Hed vårens sensationsman på Europatouren, avfärdas i en betydligt kortare artikel.

Jag kunde gärna avstått från Kullagårdens grillade ryggbiff med rostad nypotatis och chilibearnaise. Såna reportage kan jag läsa i vilken dags- eller veckotidning som helst för att inte tala om alla matprogram i TV.

På plussidan däremot: intervjuer med träningsnarkomanen Alexander Norén (en riktig idrottsman) tränarprofilen Pia Nilsson och ett reportage om Kalmars 36-hålare. Den senare granskar jag lite extra med tanke på att det är tio år sedan Mats och jag spelade banan med övervägande positiva minnen.

Annonserna gör mig kluven. Visserligen har jag allt i utrustningsväg men jag spanar efter en Titleist Vokey Design 56 grader. Den 52-gradare jag köpte för två år sedan går som tåget och börjar inte Cobras Trusty Rusty 55 grader kännas lite tunn i träffen?

Kommentarer

  1. Tacka vet jag gamla goa tidningen Inspel. Inte minst nr 1 2005 med ett stort reportage om Zamora... det var en golftidning det!

    http://www.mjolbygk.se/images/stories/inspel/inspel_1-05.pdf

    SvaraRadera
  2. Det skulle behövas fler Inspel i Golfsverige. Kanske en affärsidé att tillhandahålla professionell hjälp för att göra snygga och läsvärda klubbtidningar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom