Fortsätt till huvudinnehåll

Slaka Puckar i residensstaden


LHC är i kris. Allvarlig kris. Massmedia kräver förändringar i lagets ledning. Något måste göras, men vad? Egentligen är det inte Hans Särkijärvi om underpresterat utan spelarna, som dels inte gör mål, dels har svårt att hålla sig kvar på banan. Inga matcher vinns i utvisningsbåset. Men det går inte att focka en trupp på 20 spelare utan det är enklare att sparka tränaren.

Jag har bara sett en match live och tre på TV men det slår mig att flera av de tongivande spelarna är till åren komna och kanske inte orkar det täta matchandet. Inte ens Magnus Johansson rör sig lika lätt på grillerna längre. Ljumskproblem?

Jag tror inte att Säcken får sparken utan att lösningen blir en kompromiss. Kanske Mike Helber eller Johan Hemlin kryper in i båset som något slags överförmyndare till tränarstaben. Om det räcker för att bryta trenden återstår att se.

Alla östgötar håller inte på LHC och skadeglädjen är stor på sina håll. Det står klart efter att ha tagit del av de senaste dagarnas kommentarer på Facebook. ”Slaka Puckar” och ”Slaka Potatis” är vanliga namn numera.
Om laget fortsätter att spela dåligt lär också publiksiffrorna minska. Linköping är inte någon genuin idrottsstad där publiken troget också ställer upp i motgång. Och då kommer ytterligare krav till Paul Lindvall på lägre hyra. Kom sen inte och säg att idrott och politik inte hör ihop.

Vi får se. Kanske kallar Helber och Mård till presskonferens innan måndagen den 5 december 2011 är till ända. Östergötland håller andan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...