Fortsätt till huvudinnehåll

Support your local firebrigade


Årets sista dag har inletts på ett strålande sätt. En sån där dag där minnesfunktionerna sprätter igång. Denna vinterhistoria jag nu ska berätta är cirka 20 år gammal och innehåller tre baskomponenter; en äldre ansvarskännande medborgare, ett kärlekskrankt bröllopspar och en kvintett handlingskraftiga brandmän. Den utspelades i en östgötsk stad känd för sin klerikala framtoning och ålderdomliga bebyggelse.

Den pensionerade poliskommissarien, tillika fullmäktiges ordförande, tog en kvällspromenad med taxen Sofi när han närmare sig ett grannhus. Innanför en ruta med vattrat glas glimmade lågor, ibland små, ibland hotande stora. Polischefen såg framför sig en eldsvåda där hela innerstaden brann ner till grunden och slog på rutan, ringde på ytterdörren och tjoade som en gammal röst, tränad på kaserngårdar för 50 år sedan, bara mäktade. Ingen reaktion. Hela arsenalen en gång till. Ingen reaktion. Polischefen var övertygad om att huset var tomt och ringde brandkåren. Tiken var så engagerad i räddningsarbetet att hon glömde kissa.

Fem brandmän anlände i en bil och parkerade på S….gatan. De upprepade proceduren men inget hände. Till slut gav brandmästaren den korthuggna ordern: slå in dörren. Yxor höjdes och det dröjde inte många sekunder förrän ytterdörren kollapsade med ett brak. Men inte var huset tomt. I badkaret satt fastighetsägareparet och firade 20-årig bröllopsdag med pussar, kel och smek. Champagneglasen glimmade i kapp med doftljusen på badkarskanten. Det var de senare ljusen som den ansvarskännande sett genom badrumsfönstret.

Fastighetsägarnas reaktion på det plötsliga besöket är inte känd men brandmännens hakor hängde ner till midjan. Inom några timmar var historien ute på stan.

Vad är sensmoralen av denna historia? Tja, support your local firebrigade, kanske.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer