Jag trycker ner dörrvredet och tjoar försiktigt inåt radhuset. Och genast hörs trampet av små, snabba fötter och en morgonrosig tvååring studsar upp i famnen för att dela ut dagens första kram. Nu väntar flera timmars pusselläggande, bokläsning, kurragömmalek och ”snickeriarbeten.” Alexander är aktiv, spontan och otålig och pratar oavbrutet.. I detta ser jag mycket av hans mamma i samma ålder. Han bläddrar igenom en pekbok på tio sekunder, slå igen pärmen med en tydlig markering och säger ”slutt”. Hans verktygslåda innehåller sticksåg, två skruvdragare, sågar, tänger och skiftnycklar som han stoppar i sitt snickarbälte. En motorsåg är på ingång, det vet jag. Ibland ”såjar” han lite på ett bordsben eller på morfars ben eller mäter väggar med tumstocken. Alla mått är 60 cm. Han skrattar så han kiknar när vi leker kurragömma. Vi älskar honom gränslöst.
Jag drar paralleller med min egen barndom på 50-talet. Jag har en 19 år äldre bror som på den tiden var resemontör. Med Göteborg som bas körde han omkring i hela Sverige med sin oljeeldade djungeltrumma och installerade pumpar. Hans paradgren var överraskningsbesök. Rätt vad det var hörde man nyckeln i låset till tvårummaren på Storgatan och jag förstod direkt att det var Göran och tre sekunder senare hade jag hoppat upp i hans famn. Mina föräldrar var inte lika spontana men hos farsan vilade ett avspänt leende i mungipan när han såg på den 190 cm långe sonen. Det var fest och glädje när den generöse Göran dök upp och inte bara för att fickorna var fulla med godis. Fast jag kunde inte förstå varför han sov så länge på morgonen. Jag ville ju leka och försökte peta upp ögonlocken. Lyckan för en sjuåring var att ha en lång och stark storebror. När han gifte sig med Marianne i Utby kyrka 1956 fick jag mitt livs första kamera.
Det har gått många år sedan dess och jag är en lyckligt lottad 63-åring. Jag har fyra äldre syskon som alla är i livet, elva syskonbarn, hustru och två egna barn och barnbarnet. Relationer är det viktigaste man har, inte materiella ting. Då inser jag att de där muskelsammandragningarna i högerbenet inte är hela världen.
Jag tycker att det förtjänar att påpekas en dag före julafton 2011.
Kommentarer
Skicka en kommentar