När storfinansen lägger sig i

Vi skriver den 2 april och närmare en halv miljon svenskar studerar väderprognoserna mer ingående än vanligt. Ingen förändring i sikte, blir det överhuvudtaget någon golfsäsong i år? Missmodet och irritationen sprider sig över den förbenade kylan.

Klubbarnas förtroendevalda och ekonomiansvariga har fått ett nytt bekymmer. Ett envist rykte (det är mer än ett rykte för jag har det från en tillförlitlig källa) säger att Stadium på allvar ska ge sig in i golfbranschen förutom ägarskapet av Ekerum på Öland.

Stadium ska genom ett samarbetsavtal med Norrköpings GK erbjuda medlemskap för 450 kr om året. Det talas om upp till 10 000 medlemmar och om det stämmer blir NGK landets största brevlådeklubb, vilket inte uppskattas av östgötakollegerna. Stadium breddar sitt kundunderlag och kan bearbeta sitt kundregister med direktreklam. Jämför med hur livsmedelskedjorna jobbar för att knyta kunderna närmare sig.

Varför är det så illa? Jo, varje klubb har ett antal medlemmar på marginalen, sådana som enbart spelar ett fåtal ronder men ändå betalar medlemsavgiften. Det handlar kanske om 10-15 procent av medlemmarna. Om dessa nappar på Stadiums erbjudande och går ur sin klubb kan det få negativa konsekvenser.

Fast behöver det enbart vara negativt? Ja, det är inte självklart. Om Stadium med sina resurser och marknadsföringskunnande kan knyta nya proselyter till golfen gagnar det hela sporten. Vad sägs om ett prisvärt nybörjarpaket? Förhoppningen är då att de nya fastnar och söker sig till en klubb på hemorten även om det kostar några spänn mer.

För mig är valet givet. Jag uppskattar den sociala gemenskapen på klubben i första hand och räknat per timme blir min kostnad inte så hög. Jag tror inte att någon vuxen avstår från att spela golf av ekonomiska skäl utan problemet heter jäkt och tidsbrist. Altanbyggen och köksrenovering är numera de största grenarna i Villa-Sverige.

Golfen i Sverige är en mix av kommersiella och ideella intressen som ibland är motstridiga. Ideella klubbar som ägs och drivs av medlemmarna (Mjölby, Motala) blir allt färre medan bolagsdrivna anläggningar typ Omberg blir allt vanligare. Oavsett ägare och organisationsform måste klubbledningarna ha pengar till amortering och drift och de största intäkterna kommer från medlemsavgifterna. 

Greenfee och inkomster från företagsgolf är bara grädde på moset och det existerar inga gratisluncher. När sen storfinansen lägger sig i vet ingen vilken riktning utvecklingen tar.

Jag vet att jag i alla fall styr söderut mot Miskarp när polarkölden viker.

ANDERS JACOBSSON