Fortsätt till huvudinnehåll

Industrihistoria i Motala






Genom en god väns försorg fick jag tillfälle att läsa denna bok om Electrolux 86-åriga historia i Motala. Från starten av kylskåpsfabriken Arctic 1925 till den sorgliga nedläggningen en vårdag 86 år senare. Författaren Åke Svensson, en välkänd och välrenommerad fotograf i Motala, har berättat ett stycke industrihistoria.

Åtskilliga Motalabor har under åren gjort ett och annat arbetspass på någon av Elux båda fabriker. Elux var ofta den första anhalten i arbetslivet efter skolans slut. På sidan 155 ser jag t ex min gamle klasskamrat från realskolan, produktionsteknikern Kjell ”Bullen” Lindholm på en bild i ödsliga verkstadslokaler.
Boken innehåller åtskilliga bilder, texter om produktlanseringar, nya produktionsmetoder, fabriksinvigningar och jubileum i form av fyra miljonte spisen som lämnar bandet, samt ett och annat personporträtt på chefer och trotjänare på golvet. Det är inte lätt för en utomstående att hänga med i alla turer. Företagets svårigheter att finna nya medarbetare 1987 får stort utrymme. Lite ironiskt så här efteråt med facit i hand.

Boken ger inget svar på frågan varför koncernledningen valde att lägga ner i Motala och innehåller ingen analys av de olika turerna fram till dödsdatum eller utfasningen som det kallades. Näringslivets förmåga att hitta eufemismer är skrämmande kreativ.

Den som fick administrera nedläggningen från 2006 var Ola Forslund som jag lärde känna på Luxor på 70-talet. Han är en välkänd företagarprofil i Motala efter tjugotalet år som IT-företagare (FogData). Om han inte var medveten om sitt uppdrag från början så blev han varse det efter hand. Min teori är att nedläggningsbeslutet i praktiken var fattat när Forslund tillträdde och att varningsklockor ringde redan i mars 2005 när Forslunds företrädare Henrik Håkansson lämnade sin post brådstörtat.

Efter första varningstecknet i personaltidningen 2005 duggade varningarna allt tätare och i december 2008 kom tecken om ytterligare besparingsåtgärder på grund av finanskrisen. I januari 2010 kom så fattades beslutet att sista spisen skulle ”fasas ut”. Ett år tidigare hade Dometics ledning beslutat att kylskåpstillverkningen skulle flyttas till USA.

På 1960-talet dominerades Motalas arbetsliv av stora industrier som Elux, Luxor, Torpedverkstan och Motala Verkstad. Idag finns endast det senare kvar i reducerad form. Varför utvecklingen blivit så här får skarpare hjärnor än min förklara, men Motala står pall och snart öppnar den efterlängtade bron som ska avlasta trafiken i innerstan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom