Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tema är gräs



Dagens tema är gräs. Gräs att klippa, gräs att spela golf på och gräs att spela fotboll på. Just nu är min 25 kvm radhusgräsmatta nyklippt. Jag är riktigt nöjd när jag blickar ut över den. Visserligen med stora inslag av klöver och mossa men mjuk och skön att gå på. Den enda skönhetsfläcken är den bruna fläck jag åstadkom när jag lade ifrån mig grillgallret i helgen, men lite spill får man stå ut med i jakten på en perfekt karrékotlett.

För någon månad sedan var det ganska mycket publicitet när en PR-sinnad gräsodlare utanför Skänninge fick sälja gräsmatta för miljonbelopp till Friends Arena. Svenskt gräs skulle vara motståndskraftigare än holländskt sas det. Med undantag av Aftonbladet var ingen inget medium som noterade att Skänningegräset fick bytas ut tre veckor senare. Nu är jag kanske lite elak för gräset på nationalarena utsätts för ett ovanligt hårt slitage, inte av AIK eller landslaget, utan av de konserter som förekommer där. Förvisa konserterna till Hultsfred tycker jag. Eller Bråvalla.

Hur kan någon vilja ge åtta miljoner för de gräsmattor som finns på Motala golfbana? Frågan är berättigad men för Jan-Ove Boll är svaret självklart. Om jag uttrycker mig försiktigt är inte Motalas bana populär bland övriga östgötska golfare. En reporter på golf.se som ringde mig i morse sa att han spelat banan två gånger, första och sista. Blinda utslag och dito inspel är inte populärt hos någon golfare och alla över 40 får ont i benen av allt trampande i backarna. Men banan är fostrande och Motalaborna ofta i topp på de regionala tävlingarna.

För de tusentals som åker Vätternrundan blir det annat trampande i backarna- För egen del är förhållandet till Vätternrundan ett avslutat kapitel för länge sedan. Boring.


Hoppas solen tittar fram men var försiktig med grillen så att du inte bränner upp gräsmattan. Vi hörs och syns i klorofyllan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.