Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens tema är gräs



Dagens tema är gräs. Gräs att klippa, gräs att spela golf på och gräs att spela fotboll på. Just nu är min 25 kvm radhusgräsmatta nyklippt. Jag är riktigt nöjd när jag blickar ut över den. Visserligen med stora inslag av klöver och mossa men mjuk och skön att gå på. Den enda skönhetsfläcken är den bruna fläck jag åstadkom när jag lade ifrån mig grillgallret i helgen, men lite spill får man stå ut med i jakten på en perfekt karrékotlett.

För någon månad sedan var det ganska mycket publicitet när en PR-sinnad gräsodlare utanför Skänninge fick sälja gräsmatta för miljonbelopp till Friends Arena. Svenskt gräs skulle vara motståndskraftigare än holländskt sas det. Med undantag av Aftonbladet var ingen inget medium som noterade att Skänningegräset fick bytas ut tre veckor senare. Nu är jag kanske lite elak för gräset på nationalarena utsätts för ett ovanligt hårt slitage, inte av AIK eller landslaget, utan av de konserter som förekommer där. Förvisa konserterna till Hultsfred tycker jag. Eller Bråvalla.

Hur kan någon vilja ge åtta miljoner för de gräsmattor som finns på Motala golfbana? Frågan är berättigad men för Jan-Ove Boll är svaret självklart. Om jag uttrycker mig försiktigt är inte Motalas bana populär bland övriga östgötska golfare. En reporter på golf.se som ringde mig i morse sa att han spelat banan två gånger, första och sista. Blinda utslag och dito inspel är inte populärt hos någon golfare och alla över 40 får ont i benen av allt trampande i backarna. Men banan är fostrande och Motalaborna ofta i topp på de regionala tävlingarna.

För de tusentals som åker Vätternrundan blir det annat trampande i backarna- För egen del är förhållandet till Vätternrundan ett avslutat kapitel för länge sedan. Boring.


Hoppas solen tittar fram men var försiktig med grillen så att du inte bränner upp gräsmattan. Vi hörs och syns i klorofyllan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...