Fortsätt till huvudinnehåll

Myten om sambafotboll



Sista måndagen i juni och Broarnas dag med förlustelser är förbi. Det är den här tiden på året när stan avfolkas och Mjölbyborna dra till sina sommarparadis i Blåvik, Malexander och Nässja. Eller kanske Mallis. Det märks på den glesa trafiken om inte annat. Trafikljusen blinkar gult vid Kungsporten i vanlig ordning. Bara Östgötatrafikens rödgula järnvägsvagnar rullar som vanligt över bron.

Fotbolls-VM rullar vidare och jag har inte tröttnat ännu. Tommy Engstrand sa i TV:s sportpanel att det var kanske det roligaste hittills. Jag är benägen att hålla med- Det slår mig att lag som Holland (Robben), Brasilien (Neymar) och Argentina (Messi) är mycket beroende av sina stora stjärnor. Det händer inte så mycket framåt om dessa herrar inte är inblandade. Myten om sambafotboll och Brasiliens tekniska överlägsenhet är spräckt. Brasilien verkar inte så märkvärdigt jämfört med de övriga topplagen, Neymar undantagen förstås. Tycker att Mexikos Alexis Sanches var lika bra som den hajpade brasilianaren.

Robben skälls ut som fuskare för att han trillade på ett ben på övertid igår. Men jag litar på Granqvist, Fjellström, Lundh och Hasse Backe som säger att domarens beslut var korrekt. Den kvartetten kan fotboll med Backe som primus pares. Jag vet inte om Holland har det vassaste laget men jag hoppas de orange vinner. Varför? Ett lag som snubblat på mållinjen tre gånger är värt att få lyfta gyllene bucklor mot himlen.

Vi har det senaste året blivit matade med rapporter som papperstidningens snara död och idag var jag med om en märklig händelse. Av ett särskilt skäl ville jag köpa ett exemplar av MVT. Provade på Pressbyrån men där finns bara Corren och Länstidningen. Jag vet att MVT finns på biblioteket men jag ville ha ett eget exemplar så jag åkte till Skänninge och Östenssons och där hittade jag vad jag sökte. Här talas det om upplagekris för dagspressen och så finns inte tidningen att köpa i grannkommunen på det oerhörda avståndet av 30 kilometer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...