Myten om sambafotboll

Sista måndagen i juni och Broarnas dag med förlustelser är förbi. Det är den här tiden på året när stan avfolkas och Mjölbyborna dra till sina sommarparadis i Blåvik, Malexander och Nässja. Eller kanske Mallis. Det märks på den glesa trafiken om inte annat. Trafikljusen blinkar gult vid Kungsporten i vanlig ordning. Bara Östgötatrafikens rödgula järnvägsvagnar rullar som vanligt över bron.

Fotbolls-VM rullar vidare och jag har inte tröttnat ännu. Tommy Engstrand sa i TV:s sportpanel att det var kanske det roligaste hittills. Jag är benägen att hålla med- Det slår mig att lag som Holland (Robben), Brasilien (Neymar) och Argentina (Messi) är mycket beroende av sina stora stjärnor. Det händer inte så mycket framåt om dessa herrar inte är inblandade. Myten om sambafotboll och Brasiliens tekniska överlägsenhet är spräckt. Brasilien verkar inte så märkvärdigt jämfört med de övriga topplagen, Neymar undantagen förstås. Tycker att Mexikos Alexis Sanches var lika bra som den hajpade brasilianaren.

Robben skälls ut som fuskare för att han trillade på ett ben på övertid igår. Men jag litar på Granqvist, Fjellström, Lundh och Hasse Backe som säger att domarens beslut var korrekt. Den kvartetten kan fotboll med Backe som primus pares. Jag vet inte om Holland har det vassaste laget men jag hoppas de orange vinner. Varför? Ett lag som snubblat på mållinjen tre gånger är värt att få lyfta gyllene bucklor mot himlen.

Vi har det senaste året blivit matade med rapporter som papperstidningens snara död och idag var jag med om en märklig händelse. Av ett särskilt skäl ville jag köpa ett exemplar av MVT. Provade på Pressbyrån men där finns bara Corren och Länstidningen. Jag vet att MVT finns på biblioteket men jag ville ha ett eget exemplar så jag åkte till Skänninge och Östenssons och där hittade jag vad jag sökte. Här talas det om upplagekris för dagspressen och så finns inte tidningen att köpa i grannkommunen på det oerhörda avståndet av 30 kilometer.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen