Fortsätt till huvudinnehåll

En hövding höjd över alla misstankar



Av tradition kommer östgötska landshövdingar lätt undan när östgötska medier granskar makten. Ett undantag syns i Corren idag när Muharrem Demirok © kritiserar Elisabeth Nilsson inför en förestående resa till Kina. Landshövdingen med sällskap åker inte till Kina för att diskutera mänskliga rättigheter utan för att ta del av de senaste rönen i stadsplanering medicinsk utbildning och klimatanpassning. Demirok undrar också varför Kina bedöms efter en annan måttstock än Saudiarabien. Nilsson svarar i Corren att hon inte bedriver utrikespolitik. Det överlåter hon till utrikesdepartementet.

Det påminner om när dåvarande landshövdingen Björn Ericssons första resa till Kina för tiotalet år sedan. Kritiken var densamma, då som nu. Björn Ericsson försvarade sig med att han visst hade kritiserat de kinesiska myndigheterna för brott mot mänskliga rättigheter men det kunde Corren snabbt dementera. Ericsson hade missat att Corren hade en medarbetare på plats, krönikören Ola Wong. Inte ett ord sades i den vägen rapporterade Wong i en artikel.

Detta och en historia där Ericsson beskylldes för att ha köpt in för många och dyra viner till sina representationsmiddagar var de enda tillfällena den frispråkige landshövdingen fick kritik av östgötska tidningar under den  långa tiden i det lilla slottet. Förresten var det Aftonbladet som granskade notorna från kalasen men landshövdingen fick förklara sig i Corren. Sen surfade han vidare på den massmediala räkmackan.

Behövs verkligen landshövdingar i en tid av utökad regional självstyrelse? Men Demirok är en uppfriskande typ trots partibeteckningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...