Fortsätt till huvudinnehåll

En hövding höjd över alla misstankar



Av tradition kommer östgötska landshövdingar lätt undan när östgötska medier granskar makten. Ett undantag syns i Corren idag när Muharrem Demirok © kritiserar Elisabeth Nilsson inför en förestående resa till Kina. Landshövdingen med sällskap åker inte till Kina för att diskutera mänskliga rättigheter utan för att ta del av de senaste rönen i stadsplanering medicinsk utbildning och klimatanpassning. Demirok undrar också varför Kina bedöms efter en annan måttstock än Saudiarabien. Nilsson svarar i Corren att hon inte bedriver utrikespolitik. Det överlåter hon till utrikesdepartementet.

Det påminner om när dåvarande landshövdingen Björn Ericssons första resa till Kina för tiotalet år sedan. Kritiken var densamma, då som nu. Björn Ericsson försvarade sig med att han visst hade kritiserat de kinesiska myndigheterna för brott mot mänskliga rättigheter men det kunde Corren snabbt dementera. Ericsson hade missat att Corren hade en medarbetare på plats, krönikören Ola Wong. Inte ett ord sades i den vägen rapporterade Wong i en artikel.

Detta och en historia där Ericsson beskylldes för att ha köpt in för många och dyra viner till sina representationsmiddagar var de enda tillfällena den frispråkige landshövdingen fick kritik av östgötska tidningar under den  långa tiden i det lilla slottet. Förresten var det Aftonbladet som granskade notorna från kalasen men landshövdingen fick förklara sig i Corren. Sen surfade han vidare på den massmediala räkmackan.

Behövs verkligen landshövdingar i en tid av utökad regional självstyrelse? Men Demirok är en uppfriskande typ trots partibeteckningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.