Fortsätt till huvudinnehåll

Lägg ner golfen!



Återgå till potatisodling.

Corrensporten ägnar idag ett uppslag åt golfens rekryteringsproblem och utbildningsinsatser. Många anser att det är en för hög tröskel för att ta sig in i sporten. Vadstena GK och dess trevlige pro Joakim Hallberg lanserar en väg där klubben erbjuder grönt kort efter en sex timmars kort kurs. Gott så men jag har ett radikalare förslag. Lägg ner golfen!

Jag ska här presentera ett antal tungt vägande skäl för min uppfattning.

Mentalhygien. Om du närmar dig ett normalt svenskt villaområde ser du direkt var det bor en golffamilj. En skitig Volvo kombi på uppfarten, otvättade fönster, en gräsmatta som når dig till knäna och ogräs i rabatten. En halvfärdig altan fullbordar bilden. Slutsatsen är att du inte behöver gå 18 hål innan du tar dig an grillen och korkar upp rödvinsflaskan. Glada harmoniska människor för lågmälda, bildade samtal medan solen sjunker i väster. Inga, svettiga medelålders män som vrålande av frustration hugger järnfemman i backen. Familjen får t o m tid att besöka svärmor Lotta på hemmet som inte fått något besök sen 2008.

Nationalekonomiska. En nedläggning av landets 490 golfbanor frigör stora resurser i det svenska folkhushållet. Enorma arealer kan användas för odling av ekologiska livsmedel. Miskarps första nio får återgå till den potatisåker den var före 1986. De enorma, lyxiga klubbhusen kan göra tjänst som flyktingförläggningar. Bro Hof slott är ett utmärkt exempel nära Stockholm och allt. Golfklubbor och annan utrustning importeras till 99 procent och när den upphör förbättras landets bytesbalans vilket är nödvändigt nu när Saab inte längre kan sälja vapen till kroknäsorna i öknen. Landets BNP ökar avsevärt när kontorets stjärnsäljare inte bryter upp vid tvåtiden på fredagen och muttrar ”ska iväg på dagens sista kundbesök”. Jo, jo. Överblivna golfklubbor smälts ner i Boxholms bruks förträffliga martinugn.

 
Tyvärr Björn Fredell.
Minskad alkoholkonsumtion. För det vet väl alla att golfarna sitter i baren och super skallen i bitar. Trevligare sällskapsliv följer också. Ta en normalsvensk middagsbjudning med tio gäster varav fem spelar golf. De nosar sig till varandra med en blodhunds säkerhet och så är snacket igång om ny driver, besvärliga bunkerlägen och missade kortputtar. Övriga fem gäster placeras offside eller reduceras till serveringspersonal.

Sysselsättningsproblem. Vad göra med golfinstruktörer, shoppersonal, administratörer, banarbetare och annat löst folk? Jag rekommenderar ett avgiftningsläger där sunda värden implementeras i knoppen. Ett läger i Gulag är kanske att överdriva men ett liknande på någon myr i det norrländska inlandet går säkert bra. Eftersom de flesta är läs- och skrivkunniga går det nog att så småningom hitta ett arbete i det svenska folkhemmet. Om Henrik Stenson vågar sig hem efter avslutad karriär kan vi nog hitta ett omskolningsläger i trakten av Barsebäck. Lite lyxigare då förstås. Zacke slipper av åldersskäl men får husarrest i radhuset i Djursholm.

Jag är ännu inte helt klar över detaljerna i omskolningsprogrammet men sneglar lite åt AA:s tolvpunktsprogram, typ ”Du ska inte slå en drive i din nästas buske.”

En så genomgripande reform för 450 000 svenskar som ännu inte vet sitt eget bästa är inte gjord i en handvändning och kräver massiv opinionsbildning. Sneglar lite åt Miljöpartiets Åsa Romson som galjonsfigur. Hon har absolut inte tid med golf för hon målar båtar om våren. Om Åsa utser en Kriskommission föreslår jag Maud Olofsson som generalsekreterare. Har Maudan en bra dag säljer hon hela klabbet till Holland.

Gör en insats för den svenska folkbildningen och den mentala hälsan: Gå med i folkrörelsen mot golf!

Rrr.1 57 78 … ja, hej. Javisst vi ses som vanligt på lördag. Första tee kl 9. Hej då.


Debriefing?






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.