Fortsätt till huvudinnehåll

Lägg ner golfen!



Återgå till potatisodling.

Corrensporten ägnar idag ett uppslag åt golfens rekryteringsproblem och utbildningsinsatser. Många anser att det är en för hög tröskel för att ta sig in i sporten. Vadstena GK och dess trevlige pro Joakim Hallberg lanserar en väg där klubben erbjuder grönt kort efter en sex timmars kort kurs. Gott så men jag har ett radikalare förslag. Lägg ner golfen!

Jag ska här presentera ett antal tungt vägande skäl för min uppfattning.

Mentalhygien. Om du närmar dig ett normalt svenskt villaområde ser du direkt var det bor en golffamilj. En skitig Volvo kombi på uppfarten, otvättade fönster, en gräsmatta som når dig till knäna och ogräs i rabatten. En halvfärdig altan fullbordar bilden. Slutsatsen är att du inte behöver gå 18 hål innan du tar dig an grillen och korkar upp rödvinsflaskan. Glada harmoniska människor för lågmälda, bildade samtal medan solen sjunker i väster. Inga, svettiga medelålders män som vrålande av frustration hugger järnfemman i backen. Familjen får t o m tid att besöka svärmor Lotta på hemmet som inte fått något besök sen 2008.

Nationalekonomiska. En nedläggning av landets 490 golfbanor frigör stora resurser i det svenska folkhushållet. Enorma arealer kan användas för odling av ekologiska livsmedel. Miskarps första nio får återgå till den potatisåker den var före 1986. De enorma, lyxiga klubbhusen kan göra tjänst som flyktingförläggningar. Bro Hof slott är ett utmärkt exempel nära Stockholm och allt. Golfklubbor och annan utrustning importeras till 99 procent och när den upphör förbättras landets bytesbalans vilket är nödvändigt nu när Saab inte längre kan sälja vapen till kroknäsorna i öknen. Landets BNP ökar avsevärt när kontorets stjärnsäljare inte bryter upp vid tvåtiden på fredagen och muttrar ”ska iväg på dagens sista kundbesök”. Jo, jo. Överblivna golfklubbor smälts ner i Boxholms bruks förträffliga martinugn.

 
Tyvärr Björn Fredell.
Minskad alkoholkonsumtion. För det vet väl alla att golfarna sitter i baren och super skallen i bitar. Trevligare sällskapsliv följer också. Ta en normalsvensk middagsbjudning med tio gäster varav fem spelar golf. De nosar sig till varandra med en blodhunds säkerhet och så är snacket igång om ny driver, besvärliga bunkerlägen och missade kortputtar. Övriga fem gäster placeras offside eller reduceras till serveringspersonal.

Sysselsättningsproblem. Vad göra med golfinstruktörer, shoppersonal, administratörer, banarbetare och annat löst folk? Jag rekommenderar ett avgiftningsläger där sunda värden implementeras i knoppen. Ett läger i Gulag är kanske att överdriva men ett liknande på någon myr i det norrländska inlandet går säkert bra. Eftersom de flesta är läs- och skrivkunniga går det nog att så småningom hitta ett arbete i det svenska folkhemmet. Om Henrik Stenson vågar sig hem efter avslutad karriär kan vi nog hitta ett omskolningsläger i trakten av Barsebäck. Lite lyxigare då förstås. Zacke slipper av åldersskäl men får husarrest i radhuset i Djursholm.

Jag är ännu inte helt klar över detaljerna i omskolningsprogrammet men sneglar lite åt AA:s tolvpunktsprogram, typ ”Du ska inte slå en drive i din nästas buske.”

En så genomgripande reform för 450 000 svenskar som ännu inte vet sitt eget bästa är inte gjord i en handvändning och kräver massiv opinionsbildning. Sneglar lite åt Miljöpartiets Åsa Romson som galjonsfigur. Hon har absolut inte tid med golf för hon målar båtar om våren. Om Åsa utser en Kriskommission föreslår jag Maud Olofsson som generalsekreterare. Har Maudan en bra dag säljer hon hela klabbet till Holland.

Gör en insats för den svenska folkbildningen och den mentala hälsan: Gå med i folkrörelsen mot golf!

Rrr.1 57 78 … ja, hej. Javisst vi ses som vanligt på lördag. Första tee kl 9. Hej då.


Debriefing?






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...