Fortsätt till huvudinnehåll

Boll sätter en trend





När affärsmannen Jan-Ove Boll köpte Motala Golfbana för åtta miljoner kr förra året väckte det uppseende i golfkretsar. Det är ingen hemlighet att Motala GK dragits med ekonomiska bekymmer i många år och Bolls initiativ förbättrade förutsättningarna radikalt för de närmaste åren. Förutom de åtta miljonerna skickade han med 500 000 kr till spelförbättrande åtgärder på banan (att få bort den branta backen på tian bland annat). Förhållandet mellan klubben och Bolls bolag regleras i ett 20-årigt arrendeavtal där klubben betalar cirka 250 000 kr om året.

När jag talade med Jan-Ove sa han att tyckte att den här lösningen var utmärkt och att den borde få efterföljare på andra håll i landet. ”Det finns åtskilliga golfintresserade gubbar som sitter på mycket pengar”.

Nu var det inte enbart ideella motiv bakom affären. Jan-Ove har sedan han sålt sin affärskedja engagerat sig i turistbranschen med motormuseum, hotell och restauranger i hamnen. En stad med turistambitioner behöver en väl fungerande golfbana resonerade han.

Nu verkar det som om han fått en efterföljare. När Kalix GK fick ekonomiska problem efter 25 år såldes banan till den lokalt förankrade entreprenören Nils Lundholm och hans bolag Concentus i Kalix AB. Länge fanns uppgifter om att kommunen skulle köpa banan men strax innan fullmäktigemötet hoppade kommunen av. Några dagar presenterades Concentus som ny ägare. Lundholm resonerar på samma sätt som Boll.

”Det är viktigt för Kalix att det finns en golfbana. Och vi gör gärna saker som stärker vår egen bygd”, sa Lundholm till Norrbottens-Kuriren.
När kommunen var spekulant fanns en uppgift om en köpeskilling på 14,5 miljoner kr men så mycket har inte Lundholm betalat.


Återstår att se om fler klubbar med problem följer Motala och Kalix i spåren. Men det troligaste är väl att medlemmarna själva får reda ut ekonomin på egen hand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.