Fortsätt till huvudinnehåll

Boll sätter en trend





När affärsmannen Jan-Ove Boll köpte Motala Golfbana för åtta miljoner kr förra året väckte det uppseende i golfkretsar. Det är ingen hemlighet att Motala GK dragits med ekonomiska bekymmer i många år och Bolls initiativ förbättrade förutsättningarna radikalt för de närmaste åren. Förutom de åtta miljonerna skickade han med 500 000 kr till spelförbättrande åtgärder på banan (att få bort den branta backen på tian bland annat). Förhållandet mellan klubben och Bolls bolag regleras i ett 20-årigt arrendeavtal där klubben betalar cirka 250 000 kr om året.

När jag talade med Jan-Ove sa han att tyckte att den här lösningen var utmärkt och att den borde få efterföljare på andra håll i landet. ”Det finns åtskilliga golfintresserade gubbar som sitter på mycket pengar”.

Nu var det inte enbart ideella motiv bakom affären. Jan-Ove har sedan han sålt sin affärskedja engagerat sig i turistbranschen med motormuseum, hotell och restauranger i hamnen. En stad med turistambitioner behöver en väl fungerande golfbana resonerade han.

Nu verkar det som om han fått en efterföljare. När Kalix GK fick ekonomiska problem efter 25 år såldes banan till den lokalt förankrade entreprenören Nils Lundholm och hans bolag Concentus i Kalix AB. Länge fanns uppgifter om att kommunen skulle köpa banan men strax innan fullmäktigemötet hoppade kommunen av. Några dagar presenterades Concentus som ny ägare. Lundholm resonerar på samma sätt som Boll.

”Det är viktigt för Kalix att det finns en golfbana. Och vi gör gärna saker som stärker vår egen bygd”, sa Lundholm till Norrbottens-Kuriren.
När kommunen var spekulant fanns en uppgift om en köpeskilling på 14,5 miljoner kr men så mycket har inte Lundholm betalat.


Återstår att se om fler klubbar med problem följer Motala och Kalix i spåren. Men det troligaste är väl att medlemmarna själva får reda ut ekonomin på egen hand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...