Fortsätt till huvudinnehåll

Spela poker inom familjen



När en lärare i samhällskunskap på Kungshögaskolan ska beskriva en kommuns flerdelade funktioner kan han ta den egna kommunen som åskådningsexempel.

Vi har tidigare läst om hur miljönämnden dömer ut vite (böter) till utbildningsnämnden för dess oförmåga att hålla Kungshögas skolgård rökfri, miljönämndens bötfällande av två mögelskador på Kungshöga- och Dackeskolorna och nu senast (Corren 10/12) att byggnadsnämnden dömer ut 250 000 kr till service- och teknikförvaltningen för att den inte sökt startbesked inför rivningen av två plåthallar i kvarteret Rosenkammaren.

En kommun är som en diversehandel med många olika uppgifter. Vissa nämnder som byggnadsnämnden, socialnämnden och miljönämnden har högre status än andra. De är nämligen myndighetsnämnder som ska utgå från de lagar och regler som gäller för deras verksamhetsområden. De är – om man vill uttrycka sig högtidligt – lagstiftarens förlängda armar i Stadshuset.

Vad är då vitsen med att döma ut böter till kollegerna på andra sidan korridoren undrar den praktiskt lagda. Pengarna stannar i kommunen. Det är som att spela tioörespoker inom familjen. Jo, det är sant men varje nämnd/förvaltning har en egen budget att värna om och varje bot svider i den egna kassalådan. Miljönämnden och byggnadsnämnden gör alltså formellt rätt.

Ändå kan jag tycka att det interna bötfällandet drar ett löjets skimmer över Mjölby kommun. Är inte samordningen och kommunikationerna bättre? Träffas inte tjänstemännen på det interna fiket i ljusgården? Påfallande många ärenden har service- och teknikförvaltningen som måltavla och vad gör kommunledningen åt det? Något att fundera över mellan knäck, julgröt och nyårschampis.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.